måndag 18 juni 2012

Zäta väntar och väntar och väntar.

-Kommer de aldrig? Hur länge ska jag ligga här och låtsas sova??


Ja må han leva, ja må han leva, grattis lille Zäta på ettårsdagen!
 Det går bra att sluta sittkissa nu, upp med benet bara,  som en riktig grabb...nähä....?
Somliga mognar långsamt.
Eller aldrig.

5 kommentarer:

  1. Han är vacker doggen.

    Gratulerar Zäta. Du är lycklig du. Du växer upp i en bra familj. Ha den äran.

    Ja må han leva...

    SvaraRadera
  2. Tack för den fina kommentaren från oss alla.

    SvaraRadera
  3. Det riktigt kliar i fingrarna att stryka honom över hjässan och öronen. Närmast en reflex när jag hamnar bredvid någon som Zäta, eller ser bilder som den här. Bjud honom på en köttbulle eller nåt från mej som födelsedagspresent. Skogis.

    SvaraRadera
  4. Jag, vet, jag är likadan! Han har fått jättegod skinka, ska hälsa från dej, Skogis!
    Också fick han en liten slick när jag bakat bluberrycheeesecaken idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar försöka med en slick när det bakas sockerkaka. Fast jag får bara smäll på fingrarna. Har nog inte den rätta blicken. Skogis.

      Radera