onsdag 16 maj 2012

Halvåtta i morse i morgonrocken,


rufsigt yrvaken, det duggade fint, var alldeles stilla och jag var fullkomligt omgiven av ett surround stero system som vida överträffar Björns nya pryl.

En Bose Sound Doc Ten som får honom att sluta ögonen, lägga upp fötterna, dra upp axlarna som till jazzdans, ögonen som lyckliga strimmor, och bara bara le - Sammy Davies´ Mr Bojangle, Harry Belafontes Angelina har aldrig gjort sig bättre!

2 kommentarer:

  1. En bra ljudanläggning förhöjer både musik och film. Jag själv är väl mer åt country, trad-jazz och äldre dansbands-hållet. Men naturens ljudkuliss slår det mesta. Inte minst näktergalningen. Tyvärr är min hörsel inte vad den borde vara efter ett antal år i maskinellt bullrig miljö och slarv med hörselskydd. Men än hör jag det mesta, även om min sambo envist hävdar att jag har selektiv hörsel. Du vet, det där med önskemål om att bära in ved kontra ett prasslande godispapper. Det ena hör man, men inte det andra. (Ett vanligt problem med hundar). Skogis. PS. Hoppas Zudden är på bättringsvägen.

    SvaraRadera
  2. Tack bäste Skogis, du förstår den himmelska upplevelsen! Och jag fattar vad ståpäls betyder!

    Min hörsel efter ett helt liv ombord på flygplan borde vara kass, men peppar, peppar, en liten diff på vänster öra bara. Tillräckligt bra alltså för att, precis som hundarna, höra när Björn öppnar kylskåpsdörren och ska vispa ihop en Skagen eller nåt!
    Björn och hundarna däremot lider mycket lyckligt av samma åkomma som du, dvs SH.
    Tack, Zudden repar sig med racerfart, redan i söndags tittade vår veterinär på honom och tog alla prover som var helt perfekta, tack gode Gud. Lite, lite tröttare än vanligt och lite fladder runt halsen är sviterna som är kvar.

    SvaraRadera