söndag 20 maj 2012

Från det ena till - det andra.

.
När ja var liten  tös i Ystad, så var polisen en jätteviktig  person. Han patrullerade Östergatan upp och ner, såg till att ingen gjorde nåt olovligt i den lilla lugna staden, och man kunde ropa på honom om man var i fara.

När jag gick med min hand i mammas och vi mötte polisen, fick jag högtidlig hjärtklappning av beundran inför denne stolte man, och neg - ja, jag neg ända ner till marken, av vördnad.
Och höll vackert posen tills han passerat, med ett vänligt ord och ett leende.







Men det var då det.

Idag läser jag i  HD om en  mor som ringde till polisen för hjälp när hennes 19-årige son misshandlade henne. När patrullen kom skyndande till adressen i Landskrona, vad händer då?
? ? ? ? ? ?
19-åringen ger sig på polisen(!) och drämmer till med en riktig prakt-lusing, som vi skåningar säger, alltså han attackerar svensk lags långa arm med våld!

Vad gick fel, så åt helsike, fel?
- För lite korvgrillning??
Skulle tro precis tvärtom.



3 kommentarer:

  1. Tänk att Du är född och uppvuxen i Ystad.
    Där arbetade jag under tjugo års tid på Saltsjöbaden.Om Du gick dit på Kasedans på 70-80talet så har jag nog träffat Dig många gånger.Kul nyhet ,detta för mig.
    Katinka Glahd.

    SvaraRadera
  2. Mina drömmars stad!! Försökte flytta tillbaks för några år sen, men, kände ingen och har alla rötter(barnen) här numera, utom mamma, och hon lever ju i utanförskap i Landskrona.
    Kasedansen, då hade jag redan flyttat. Synd, tänk om vi varit gamla bekanta! Men jag har varit tillbaka som boende på hotellet flera gånger, ett stenkast från havet i Sandskogen och med Östersjöns vågskvalp att somna till, bättre hotell hittar man inte!
    Läste du att GW Persson fått Piratenpriset? Vad tycker du? Själv har jag kommit att bli omåttligt förtjust i den spjuvern!

    SvaraRadera
  3. Visst är jag ochså förtjust i GW Persson.
    Denna ,muttrande sexiga karl med sitt säkra ego.
    Jag har inget emot att han fick priset.Han är ju storförmögen innan,så han kommer nog att spendera dessa pengar på en braklunch för sina vänner!
    Det hade Piraten ochså gjort!
    För övrigt så älskade jag Saltsjöbaden.Det var mitt andra liv.Kontakten med alla underbara gäster genom åren.Saknaden efter dessa kommer jag aldrig över.
    Jag drömmer om "Saltan" nästan varje natt.Mest mardrömmar som att aldrig hinna lägga dukar i tid när gästerna anländer.Prestations-ångest i kubik i dessa drämmar som slutar i en melankoli över en del av mitt liv som nu är över sedan tjugo år tillbaka.
    Men jag kan för mitt liv inte fortfarande förstå ,hur personalen klarar av jobbet i dag,UTAN ATT JAG ÄR DÄR!!!
    Men om min läkare sade till mig när sjukdomen slog till.
    "Kyrkogårdarna är fyllda av oumbärliga människor"!
    Men ibland händer det något trevligt.I dag Pingstafton blir jag hämtad kl 14.00 av två före detta kolleger till mig som tar mig till Leffes krog i Blentarp för en god lunch och förhoppningsvis ventilering av gamla minnen från hotellet vid havet.Kanske även Leffe får tid att sitta ner med oss. Han är en fd,medarbetare på detta underbara etablissemang!Katinka Glahd

    SvaraRadera