Min kompis Janne har världens största hjärta av guld.

Vi är tre gamla SASare som håller kontakten, varje gång vi har möjlighet till en långlunch så tar vi den.
Och timmarna galopperar, vi börjar bara där vi slutade förra gången.
Och så skämmer JP bort Ch och mig, han kastar sig över notan och låter sig inte bevekas.
Till kaffet plockar han fram varsin liten gulchokladdoppad marsipankyckling i cellofan, och när vi slutligen ovilligt skils åt, så får vi varsin bukett blommor, idag de ljuvligaste långa ståtliga rosor, och en påse himmelska chokladpraliner.

Tack god Gud för JP och CH.
Och för att få somna såhär lycklig.