Varför hade jag snurrat runt i lakanet tills jag fastnade.
Varför fick jag bända upp fingrarna och milt försöka blidka den stela kroppen.
Varför tar just jag så gravt illa vid mig, varför går det så djupt in i mig, varför lämnar det mig inte - Det Svenska Korrekthetssamhället.
Det första på näthinnan är TVnyheterna från Kortedala igår.
Det enda som inte var lögn i alla dessa inslag var ortsnamnet.
"För att stoppa politiska partier att vinna politiska poäng på denna tragedi", fick vi se TV-bilder på hur många tusen snälla, goda och fina människor som ropade "inga rasister på våra gator".
Och man intervjuade rätt personer, med rätt bakgrund som sa rätta saker.
Jag inbillar mig att det likt mig, fanns miljoner människor framför nyheterna, som inte visste skvatt om "nationaldemokraterna", och vad den lilla skaran ville ha sagt med sitt kvävda torgmöte.
För att beskriva helheten borde givetvis all media ha börjat där, med upprinnelsen till hela händelsen.
Men nä.
Nån där ovan har beslutat åt oss att vi svenskar inte ska få hela bilden.
Att jag inte är myndig nog att se, förstå och tänka själv.
Och det är detta som får marorna att rida mig om nätterna.
Överförmynderiet.
Kontrollanterna, övervakarna och cencorerna.
Det gör mig faktiskt helt och hållet rasande, och maktlösheten kväver mig.
– "För oss är det viktigt att båda sidor får säga sitt i dag, det hör till en demokrati", sa polisens presstalesman.
Svensk statsmedia har tragiskt nog andra och dunklare åsikter och intentioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar