tisdag 3 april 2012
Det här osar katt, det ligger nog en hund begraven.
Mannen i Skänninge hade känt sig ensam och fick därför låna hunden. Men istället för att ha hunden som sällskap sålde han den för en hundralapp.
Vem som helst kan hysa medkänsla med en vän i hans lidande, men det fordras en verkligt fin natur för att sympatisera med en vän som säljer ut ens hund för en hundring.
Och.
Man kan säkert köpa en fin hund för en hundralapp, men man kan inte få den att vifta på svansen.
Corren
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår inte... Vad ska han ha hundringen till, när han inte längre har någon hund...
SvaraRaderafem-femma, sa vi i Ystad......
SvaraRadera