Ronnie Sandahl har sina ljusa stunder, idag skriver han med känsla om hur vi reagerar inför oväntade situationer med människor i nöd:
-"Det är en brutal insikt: människor med civilkurage är undantag. Resten av oss vänder bort blicken. Majoriteten."
I samband med min collegeutbildning till flygvärdinna då för längesen, fick jag massor med återkommande träning i all slags emergency. Det sitter i ryggraden fortfarande, och har man kunskap och träning så griper man in helt reflexmässigt.
Omedvetet tar jag in omgivningar och nya miljöer, noterar nödutgångar och säkerhetsutrustning, har koll på människor med annorlunda beteende och är överhuvudtaget alert och vaken. Det har inte så mycket med mod att göra, mera med en både medfödd och inlärd ryggmärgsreaktion.
Fast.
Igår stod vi mattar och hussar i hundparken, en matte hade sett en hund lägga en perfekt kringla alldeles bredvid bagerientrén, men hussen bara gick utan att plocka upp efter sin hund. Min mattekompis sa inget då, och gick nu och grämde sig:
-"Kanske kunde jag bara vänligt ha erbjudit en plastpåse......?"
Det blev upprinnelsen till ett livligt samtal om att våga eller inte i olika situationer.
Dagens människor kan vara så lättkränkta, lättprovocerade och kräver så mycket respekt, ett vänligt oagressivt påpekande kan sluta med ett skott i pannan eller en kniv i strupen.
Så samhället gör oss dessvärre ynkligare, och sorgligt nog mindre benägna att göra en insats för någon annan.
Till och med jag har börjat göra en riskanalys innan jag spontanreagerar i denna nya tid.
Trösklarna blir bara lägre och lägre.
sydsvenskan skanskan aftonbladet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar