Nån som minns?

Efter att ha varit gräsänka ett tag, beslöt jag mig för storstädning av fallande hundpäls på golven, inför husses grand entré.
Det hade jag ju gjort dan innan också, fast det var ju länge sen.
Som jag gick där och skyfflade och skyfflade vita, gula, bruna och svarta strån inför solens ettriga blick, kom snilleblixten.
I en uppenbarelse från barndomen såg jag min farmor gående omkring dammande, iklädd en blommönstrad "städrock" och ett hårnät över de små krullorna.
Städrockar, det var bra.
Vi köpte glatt en med nya blommor till farmor varje jul och födelsedag.
Nu efteråt tänker jag att hon måste ha velat döda mig, min syster och mamma.

Först stannade jag upp och begrundade minnesbilden en stund.
Det var inget man ifrågasatte, tanter hade hårnät, som gubbar hade stålkammen i bakfickan.
Men just nu kunde jag inte för mitt liv komma på varför.

Nuförtiden använder många människor hårnät och plastmössor i arbeten där man måste skydda från håravfall.
Men det kan det väl inte ha varit med farmor?
Skulle hennes och andra tanters småkrullor ha dalat till golvet i stora sjok likt Zätas och Zuddens utan hårnätet?
Nä.
Inte troligt.
Googlade och hittade följande; hårnät, "äldre damer använde dem för att skydda håret när de sov". Skyddade mot vad?
Slitage från kudden?
Nåja, det var då jag kom på att jag skulle uppfinna ett specialsytt ytterst finmaskigt hemmapyjamas-nät till hundarna.

Och för detta guldkorn till innovation, förväntar jag mig i princip bara tacksamhet från alla mattar och hussar med utslitna dammsugare och krökta ryggar.