Jag har fått nog, Reinfeldt.

På Petterssons läser jag om de ensamkommande flyktingbarnen i Hofors, som kräver att få bo mer centralt och att få färdiglagad mat med halalslaktat kött.

Och nu ger Socialstyrelsen de unga männen rätt – och kräver att kommunen uppfyller ”barnens” krav.
Och det pyr inom mig.

Men sen läste jag Arvika tidning och då inte bara pyr det längre- det flammar utav helvete.

Arvika kommun har inte råd med kaffeservering åt sina gamla.
De anser att café- och kioskverksamheten på Smedberg är dyr att driva, och vill ersätta den med en automat.
Kommunen ser två skäl för stängning:
• Kostnaden kan sänkas med en halv miljon.
• Kommunen ska inte konkurrera med andra caféer.

Anna Fransson är snart 90 år och bor i äldreboende. Nästan dagligen tar hon sig till Smedbergs café med rollator för att träffa barndomskamraten Gunvald Nilsson från huset intill.
– Mjölk, nyponsoppa, tidningar, allt köper vi i kiosken som ni vill stänga.

– Vi har betalat skatt i hela vårt liv, ta inte bort den enda trevnad vi har kvar. Och jag ska säga dig att en kaffeautomat går jag inte med på! Jag har brutit handleden och kan inte hålla i en kopp medan jag går."


Reinis du säger att vi inte får tala i vi- och dom-termer.
Tala om för mig hur jag ska kunna låta bli.