Peter Kadhammar är besviken på oss inkorrekta idioter.

För att vi inte vallfärdade till mångkulturhuvudstaden och ylade med det vitmålande propagandamaskineriet.

Peter Kadhammar skriver om Ardiwan­ Diaa Samirs hundrahövdade begravningsfölje genom Malmö:
-"Mordet skedde i gettot på Ramels väg i Rosengård och har därför inte blivit en riksange­lägenhet. Om en 15-årig pojke hade skjutits till döds på Kungsholmen i Stockholm, eller i Karlstad, hade Sverige kokat av vrede."

Kadhammar skäms över oss.
Fy.
Gå i korgen med oss!
Här har Kadhammar och Co bearbetat oss med sina propagandanummer dag ut och dag in i evigheter, och ändå fattar vi inte. Det känns naturligtvis bittert att vi läsare trots allt är självständigt tänkande människor.
Men låt mig konstatera: Inte jag, inte en enda människa i detta land förhåller sig iskall till en blodig avrättning av en femtonåring.


Däremot blundar inte jag, som Kadhammar, för att det finns oklarheter.
Familjen har bott i Sverige i fjorton år, utan att lära sig vårt språk och att delta i uppbyggnaden av vårt land.
Däremot utmanar pappan oss nu i ett vi-och-dom-perspektiv, för att vi inte kommit med blommor och inte sörjer tillräckligt bara för att han är "utlänning".
Han pekar med hela handen åt höger och vänster, vill avsätta, ställer hotfulla ultimatum och kräver, på sitt gamla lands tungomål.

Dådet tycks kyligt och målmedvetet planerat av en kallhamrade gärningsmän, vilket lett till spekulationer om motivet. Det unga offret har utretts för "narkotikabrott, våld mot tjänsteman, misshandel och flera fall där han hotat människor". Och hyllas nu på Facebook av kamrater med vapen i hand.

Att förvandla en djup tragedi till ett skådespel och politisk manifestation, inför medias smattrande kameror och helfrälsta journalister, är inte naturligt för mig.
Men.
Det gör mig inte till rasist, Peter Kadhammar.
Så jag vägrar att gå i korgen.