En vanlig mörk och blaskig tisdagseftermiddag i januari någonstans i Sverige.

Har just varit på husläkarmottagningen och fått min TBE-spruta påfylld.
När jag kom in kände jag inte igen mig, stället hade fått en total make-over!
Och jag storögt till receptionisten:
- Nämen så ljust och inbjudande! Så fräscht och läckert, vilken glad och välkommen uppryckning!

Jag satte mig och bläddrade i DN, då ser jag Magnus pappa (från sönernas skolår)komma instruttande, och han syrligt till receptionisten:
-"Har ni gjort om här. Man känner inte igen sig. Vilka vita vägger, och varför har ni flyttat toaletten. Och ska ni inte hänga upp några fler tavlor här. Mutter, mutter, mutter.

Jag bläddrade vidare i DN, kom till serierna och log för mig själv. Den medelålders tecknade flintis-mannen står och slötittar ut genom sitt fönster, och tänker för sig själv på
Bild ett:
-"Undrar om polisens Palmegrupp sitter kvar i Palmerummet?
Bild två:
-"Och löser Palmemordet? Åtta poliser och femtontusen pärmar.
Bild tre:
-" Dom kanske har löst Palmemordet men säger ingenting för att ingen frågar.
Bild fyra:
-"Dom har det lugnt och skönt i Palmerummet, nästan lite hemtrevligt.

Det kan man visst undra.