Björn ägnade måndagen åt fasanjakt, och tisdagen åt klövviltsjakt, och eftersom våra hundar är för unga och inte färdigtränade, så stannade de hemma och jagade mig.
De började klockan sex på morgonen och försökte väcka min uppmärksamhet med diverse attiraljer som de hittade runt omkring i hemmet, bar runt i munnen och slogs om. Det kunde vara en sydafrikansk mörkblå älsklingslips med gula elefanter på, som de lirkat ut ur husses garderob, en fönsterskrapa från badrummet eller ett skohorn från hallen. Om dessa saker milt lossades ur deras munnar, kunde de istället börja brottas så det stod härliga till och jaga varandra så pälsen yrde. De hittade också husses mineralvattenflaska vid sängen och bet hål i, så det sprutade precis överallt. Så vilt var det, så lillZäta kissade på sig på hallgolvet av ren upphetsning.
Då bestämde jag mig. Detta går inte att ignorera.
In med hundarna i bilen.
Minns att min första lägenhet i Stockholm, Tre Liljor 5, låg nära en hundlekplats i Vanadisparken, dit måste vi ta oss.
Elva hundar jagade varandra runt, runt, runt i två timmar, tog varandras pinnar, juckade på varandra och hoppade lystet med svarta tassar på oss tvåbenta, som idiotiskt nog bar hundgodis i fickorna.
När vi kom hem somnade Zudden och Zäta utfläkta, fullkomligt slut som hundar.
Och vaknade nu, ett dygn senare.
Tack för det Milou, Stina, Biggo, Ernst, Malte, Cane och alla ni andra!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar