måndag 26 december 2011

Jag mår illa av Kim Andersson.

Sveriges mästerTV-tyckare, Anders Björkmans spot-on betraktelse om starten på Stjärnorna på slottet, var mycket roligare än själva programmet:
-"Samling på Stadshuset i Stockholm. Johan Rabaeus kom på cykel, utklädd till uteliggare. Kim Anderzon log stelt, Christer Lindarw suckade uppgivet, Louise Hoffsten sneglade avvaktande och Johan Rheborg iakttog blygt. Fram klev en representant för staden, en tant behängd med stor kedja, och hälsade välkommen till Stockholm.
Tystnaden blev ännu mer pinsam."

Tanten med den stora kedjan, oh my Godd, henne ska vi ha!
Gör en serie om dessa utvalda människor med stora plåtsjabrak-kedjor om sina viktiga halsar.
Så vi får garva läppen av oss.
En astråkig dragqueen, en charmerande teatervirtuos, en snäll och tacksam sångerska, och en ärligt befriande normal äkta människa och komiker skulle bjudas på dag ett.
Av en sexbesatt vandringspokal från frigörelsetiden.
Jag var inte road.
Om en man var så upptagen av sexualitet och sitt eget kön skulle rubrikerna och löpen varit äcklande och svarta idag.

3 kommentarer:

  1. jag håller med dig, när jag såg att det var denna vänster-har legat med alla-Kim valde jag annat program, därför har jag inga åsikter om själva programmet utan bara om den mycket överskattade Kim.

    SvaraRadera
  2. Du gjorde rätt val, mullis!

    SvaraRadera
  3. Hej på er, jo smaken är som r...n klöven.
    Jag tyckte det var jätteroligt :)
    Så himla talande om 70-talets friateatergrupper, hur många arbetare hade dom? Kim kom från arbetarklass och hon var den enda i Pistolteatern med den bakgrunden.
    Ta och lyssna på Rabeus sommarprat, det var också mycket bra, när han skulle försöka spela i arbetarklass och kämpa mot borgerligheten då det begav sig.

    ha de, Eva-Marie

    SvaraRadera