torsdag 22 december 2011

Eli Göndör är doktorand i religionshistoria

och anser sig ha tolkningsföreträde när det gäller att förneka svenskhet.
Svenskhet, bara en bokstav skiljer Göndör från Svenskhat.

Själv är jag så glad att jag är svensk.
Och mitt leende kurvade sig muntert och fryntligt igårkväll när jag såg Kalla Fakta, och hörde norska arbetsgivare svärma för sina svenska medarbetare, för sina goda prestationer och sin strålande arbetsmoral.

Bort från Sverige, över gränserna, i normal-land, vet man skillnaden på en arbetare från Sverige.
Eller en från Afghanistan.
Eller Somalia.
Till exempel.

6 kommentarer:

  1. Jadu, oftast är jag väl också glad och stolt över att vara svensk, men ibland förtvivlar jag och känner mig uppgiven över vart detta land är på väg. /christian

    SvaraRadera
  2. Släpp inte känslan, christian, låt dem aldrig ta den ifrån oss.
    Det är det kampen handlar om, din, min och alla som inte tänker ge oss och ge bort vårt land.
    Reinfeldts misslyckande ska komma.Måste komma.

    SvaraRadera
  3. Carina,

    i Norge arbetar många svenska ungdomar av annan etnisk bakgrund än svensk. Din blogg är viktigt och en av mina favoriter, men hade jag inte läst dig långt innan så hade jag blivit litet upprörd av din artikel. Känner personligen flera med bakgrund från Somalia, Iran, Kurdistan och Turkiet som är lika svenska som jag och som gör ett strålande jobb i Norge. Jag är faktiskt litet stolt att se att mina landsmän är så uppskattade vare sig de har svensk-etnisk bakgrund eller ej!Själv är jag då etnisk svensk och räknar alla som räknar sig som svenskar som mina landsmän vare sig de har svensk eller annan etnisk bakgrund. Vi gör alla ett strålande jobb i Norge. Sedan får vi lära oss att vara "lillebror" men det är en helt annan historia!

    SvaraRadera
  4. Det är OK att bli upprörd, det är rent av bra. Skulle bli besviken om min blogg fick läsarna att sitta och nicka till.
    Jag behöver också lära mig, och reflektera.
    När det kommer till just den här bloggen, anonym, så vänder jag mig mot Göndörs förnekelse av det svenska. Det upprör mig, gör mig vansinnigt arg och förnärmad. I min värld är det speciellt att vara svensk, historiskt sett har vi betraktats som lite tråkiga, men ärliga, plikttrogna och arbetssamma.
    Historiskt sett har också fransmän,kineser, italienare, australiensare, tyskar ryssar, somalier, japaner och pakistaner osv beskrivits med sina särdrag.
    Nu med mångkultursbegreppet vill man inte kännas vid dessa nationella drag, man vill hävda att alla i hela världen är lika - oavsett.
    Jag tror inte på den tanken.
    Inte alls.

    Däremot är jag glad, stolt och tacksam för alla dina vänner av alla olika nationer, som gör sitt bästa och verkligen vill bidra för framtiden och för sina nya länder.
    Men svenska särdrag? Det vete sjutton om de har, hur duktiga de än är, så har de förmodligen och förhoppningsvis sitt eget ursprungslands särdrag. Annars vore det förfärligt utslätat, sorgligt och tråkigt.

    SvaraRadera
  5. Tack för ditt svar Carina! Håller helt med i det du skriver. För självklart finns det något svenskt så är det bara. Jag önskar dig ett riktigt gott 2012 och behöver ha en dos av det du skriver helst varje dag! Du är en mycket bra och klok människa! Stor kram från A.

    SvaraRadera
  6. Du också, och jag blir glad när du hör av dig när/om jag är ute och sneseglar!

    SvaraRadera