För att hämnas sitt döende barns för tidiga död, har föräldrarna med beredvilligt bistånd från svenskt tomtenisseåklagarväsende berövat en kvinnlig läkare tre år och hennes hela liv.
Hur ska nånsin ett fjuttigt skadestånd, ens tillnärmelsevis, kunna ersätta läkaren för detta rå-obarmhärtiga häxprocess? Allt från föräldrarnas riktade hat, polisens chockartade och brutala arrestering på arbetsplatsen, den taffliga åklagaren, inlåsningen i cell, och inte minst den förnedrande rättegångsprocessen.
Frikänd idag.
Allt annat hade varit ytterligare ett övergrepp.
Jag skulle vilja ge läkaren all världens rikedomar.
Men mest av allt skulle jag vilja trolla bort alla dessa dagar för henne, ända sen rättsrötan började.
I detta fall har all medicinsk sakkunskap tydligt saknats, skriver Birgitta Rydberg, sjukvårdslandstingsråd FP, på newsmill
norran GP svd dagen SvD
När jag först läste om antalet anhöriga som samlades runt Linneas dödsbädd var min tanke: Detta är INTE (p)ursvenskar. När jag idag läser domen så ser jag att de två målsägande har svenska namn och då blir tanken att det kan vara söndercurlade generation X.
SvaraRaderaDet är en allmänmänsklig rättighet att inte behöva begrava sina barn. I det här fallet föddes flickebarnet fem (?) för tidigt. Som om inte det var tillräckligt så blev Linnea felbehandlad genom att injiceras med en överdos av natrium (?) vilket gjorde henne mer eller mindre hjärndöd.
Detta är en tragedi men läkaren är utan skuld till Linneas tillstånd och OM hon överdoserat medvetet eller ej så föregrep hon utvecklingen med maximalt några timmar. Linnea var dödsdömd, om det råder inga tvivel, och om smärt- och traumalindringen förkortade flickans lidande så är inte det en fråga för det juridiska systemet.
Nu är jag medveten om att detta kan bli ett sluttande plan men om jag skulle hamna i ett vegetativt tillstånd så är min önskan om att man skulle "put me out of my misery".
Enigare kan jag inte vara. Tror att föräldrarnas sorg har utnyttjats av pengakåta jurister som Ahltin.
SvaraRadera5 månader före tiden - den diskussionen har givits alldeles för lite plats.
Och samma här, skulle mitt dödsdömda, hjärnskadade lilla babyfoster, eller jag själv för den delen, lindrats i sin hopplösa kamp, skulle jag ha sett det som en tacksam välgärning mot alla inblandade.