Mångkulturen bjuder in till religionskrig.

I S:t Andreas församling i Malmö har kyrkklockor ringt i ett halvt sekel.
Det är några uppretade grannar på väg att sätta stopp för. Reaktionen mot klockringningen är en ny företeelse och hänger ihop med en förändrad attityd till kristen tro.
– Ljudet från kyrkklockor har blivit allt mer laddat.
Laddat?
Det är ett vackert ljud, som gör mig högtidlig och andlig inombords, och som alltid funnits.
Men de som är emot klockringningen vill förmodligen höra ett ljud som passar deras religion bättre. Böneutrop i vårt numera sekulära land är däremot fel.
Ljudet är medeltida, skriande, obegripligt och skrämmande. För mitt inre ser jag små pojkar ligga med pannan mot golvet, och ofria och onaturligt vaggande rabbla texter utantill.

Men tro är privat i vårt numera "religionsfria" land, och eftersom jag i grund och botten är för ett förbud av visande av religiösa handlingar, är jag beredd att avstå klockringningen.
Mot att någon minaret aldrig någonsin ska få störa den fredlige sekuläre indviden i Sverige.

När infödda svenskar protesterar mot böneutrop, då kallar Skånska dagbladet det för - minaretfobi.
Klockringningsfobi existerar dock inte i deras värld.
Det säger mycket om stämningen i alliansens Sverige idag.


Skånskan