lördag 29 oktober 2011

Hela Havet stormar.


Britterna är ute och luskar runt, och vill att alla länderna som står utanför eurosamarbetet ska gå ihop, och skaffa sig mer makt i unionen.



Ekstrabladet

3 kommentarer:

  1. David Cameron har stora skor att fylla men det verkar som om han blir mer och mer klar över sakernas tillstånd. Om han bara har ett uns av sin store företrädares, Sir Winston Leonard Spencer-Churchill, klarsyn så kanske det går vägen. Winston Churchill förutspådde inte bara andra världskrigets utbrott utan även järnridån (myntade också uttrycket) och islamiseringen av Europa.

    Frågan är bara hur mycket stake det är i de andra politiska ledarna i icke-EMU-EU-länder?

    SvaraRadera
  2. David Cameron överraskar positivt, han börjar vara precis vad GB och Europa behöver, en järnlord?
    Men resten?? No stake. Jo Finland, förstås.
    Vad tror du reinfeldten skulle säga vid förfrågan? Gömma sig under bordet?

    SvaraRadera
  3. Problemet för Sverige är tyvärr mycket större än för GB. Medan GB: s största handelspartner ligger på andra sidan Atlanten, så ligger Sveriges största handelspartner Tyskland i Europas mitt och andra länder med Euro har också stor betydelse för våra företags överlevnad i Sverige.
    Det är ju avsaknaden av en stor egen marknad, som har varit den största anledningen för ett svenskt deltagande i EU. 9-10 miljoner människor som hemmamarknad, är ju inte mycket att försörja de svenska storföretagen på. De flesta storföretagen omsätter mindre än 2 % på sin egen hemmaplan, medan kanske hälften av produktionen går till EU, och resten på världsmarknaden. Detta är pengar varken Sverige eller storföretagen kan vara utan. Värst är det ju för Svenska staten, de har ju nästan all sin verksamhet i Sverige och kan knappast flytta ut, medan detta är storföretagens enda chans att göra. Det går nog bra att vara revolutionär om man har bra på fötterna, men om man inte har ekonomin med sig, så kan det endast bli vackra drömmar. GB har ju knappast några likheter med Emperiet, när det gäller ekonomin, och Churchill i all ära, men någon framstående ekonom var han inte. Men under hans sista regeringsår under 1950-talet, tuffade GB på någorlunda och de sociala utgifterna var inte ens i närheten av de 200 miljarder pund om året, som man genom den okontrollerade massinvandringen förbrukar i dagsläget eller om det var 2010. Det är cirka 2 300 miljarder kronor eller 2,3 biljoner. GB kan inte ens lyfta sig själva i håret ens, och Finland, Holland, Belgien har samma problem som Sverige.
    Ledsen att göra er besvikna, men utan ekonomi är det mesta kört, och vem vill gå tillbaka till 1930-talets nationalistiska härdsmälta.

    SvaraRadera