Grande Finale på ön.

I trimaran kom säsongens sista sällskap igår, i friska vindar och 27 knop hade vindarna burit gästerna hit. Det var ett lätt vindpinat men tappert sällskap som hoppade ur sina överdragskläder och bjöds in i vår uppvärmda sjöbod.
Där hade vi dukat upp massor med plockmat, och så hade jag lagt ner hela min själ i att få till en buljong så het och mustig och spetsad med bourbon, så att deras frusna kroppsdelar skulle vakna till livs igen. Och yes, lyckat uppdrag, för minuterna efter satte dig sig tillrätta i bastun, plumsade i havet, in i bastun och så havet igen.
Det är såna höstgäster vi vill ha!
Sen trerättersmiddagen till levande ljus och fotogenlyktor, tal, presenter och sen taxibåt hem i den svarta natten.
Björn och jag diskade, röjde, sjönk ner i soffan och log.
Det var finalen på vårt äktenskaps tredje år också.
Idag är det fyra år sen vi gifte oss härute på en klippa, abborrsumpen till altare pyntad med vita smällebär, våra familjer här, solsken, en präst, en speleman och dans på bryggan till I can´t give you anything but love, baby...
Den här säsongen har varit lång, vi flyttade ju ut redan i april, sju sagolika månader med fantastiska naturupplevelser, underbara gäster, älskade familjer, glada vänner, mycket grym sorg då våra två jaktlabbar dog inom ett halvår och cancern tog min storasyster, men också mycket sprudlande glädje, nya tokvalpar och chockartade, oväntade psykopatutbrott.
Nu vintrar vi här och kommer bara ut när vi bara inte kan låta bli, när längtan till ron och stillheten överväldigar.
Nu ska barfotafötterna in i skor igen, redan på lördag stilettos!!
Hur ska det gå?