Svalungarna har förvandlats från stora gapande käftar till flygfärdiga lockbeten åt höken. Jas-attack-svalpappan har tagit sin familj och flyttat ut från vår sjöbod - puh, tack för att lugnet fått återfinnas.
Efterlämnat endast en inte obetydlig bajsränna.
Funderade kring det där, med brädan som vi la på trallen under boet för svalornas behov. Och det är ju häftigt att allt, precis allt, landade just där, mitt på brädan.
Min teori är att svalor, likt människor som tar av sig skorna när de kommer hem, bajsar färdigt ordentligt och prydligt innan dom bestiger boet. Därav högen under.
Björn är mer säker på att de alla lyfter ut sina rumpor och bajsar utanför, för att de är prydliga fåglar som inte vill kacka i eget bo.
Men som sagt, inget svalbajs nån annanstans.
Det tackar vi för, och önskar dem INTE tillbaka nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar