Säkert.
Jag känner en.
Är rent av väldigt släkt med en.
Men Annika Östbergs bok Ögonblick - som förändrar livet, om sitt liv är ingen förskönande inställsam bön om att bli förstådd och förlåten.
Det är en frank tillbakablick på ett liv som ingen kan vara stolt över.
Hur kunde det ske, hur kunde det gå så åt pipsvängen?
Det finns ingen förklaring, rätt befriande i dessa dagar när allting är samhällets, fattigdomens, uppväxtens eller nånannans fel, men en rakt upp i fejan gripande verklighetsskildring, som berörde mig mycket.
Förstå?
Det går inte.
Att Älska, Glömma och Förlåta?
Det är livets svåra gåta.
Det finns ingen drift som är så destruktiv och stark som längtan efter en kick hos en narkotikamissbrukare!
SvaraRaderaHuuuuu. Det är riktigt skrämmande.
SvaraRaderaNej, jag kan inte förlåta Östberg. Jag läser artikeln du länkar till och där framkommer med all tydlighet att hon inte har använt tiden i fängelse till självrannsakan och ånger.
SvaraRaderaUr artikeln:
"Hur kändes det att möta polismannen Richard Helbushs släktingar i rätten?
– Det var hemskt att möta någon som spyr ur sig sitt hat och som önskar dig död. Det går in i hjärtat och in i själen. Jag tror att hans dotter och fru är mer inlåsta än jag någonsin var. De måste representera varenda polisman som har dött i tjänsten. Det är ett sådant tryck från brottsofferorganisationerna att inte släppa det här. Att leva med den där ilskan, det är som cancer. Vår smärta skiljer sig väldigt mycket åt. Min smärta har handlat mycket om sorg och ånger, säger hon. "
Det här är en ond kvinna.
Att hon har mage att säga så om de överlevande till dem hon mördat! Och sedan jämföra deras olika "smärtor". Värderelativism i sitt prydno.
Mycket kan förklaras. Mycket ska försonas. "Den som inte gått i någon annans skor ..." etc etc
MEN
Det står ändå klart för varje medkännande människa att det faktiskt finns ondska. Ren simpel ondska.
Det var inget som "gick fel" eller "gå åt pipsvängen".
Det var ren och skär ondska. Östberg valde.
(Att nu Östberg släppts fri, vilket ju också amerikanarna befarade, gör nu dessutom att det kommer bli svårare att få hit andra svenskar ur amerikanska fängelser. Svenskar som kanske har mindre på sitt samvete än Östberg.)
Tack för ditt kloka och känsloladdade inlägg, Johanna. Denna kvinnas livsval lämnar ingen oberörd.
SvaraRaderaOch mina ordval om "pipsvängen" ber jag om förlåtelse, det var inte alls meningen som förringade med hänsyn till brotten AÖ har begått.
Det är inte med omtanke om AÖ som jag skulle vilja förorda förlåtelse, det är för offren. Min erfarenhet säger mig att hat är destruktivt, så ont, så förgörande och förtärande.
Orkar du komma till ett förlåtande så gör det inte lika ont i din egen kropp längre.
Nja, min ilska var nog mer riktat mot de journalister som promoverar Östberg än mot dig.
SvaraRaderaVad beträffar förlåtande så kan jag inte se annat än att Östbergs agerande gör det så mycket svårare för offren att förlåta.
Att man (enligt svensk straffskala) har sonat sin skuld innebär inte att man har moralisk rätt att förtala brottsofferjourer, promovera självbiografier och deltaga i P1 Sommar (2010). Jag skulle tro att vetskapen om Östbergs offentliga liv efter svensk fängelsevistelse gör det betydligt svårare för offren att gå vidare.
Att förlåta någon som ber om förlåtelse när det gäller så pass grova brott är svårt nog. Att förlåta någon som Östberg ser jag som en övermänsklig prestation.
Förlåta. Kanske är fel ord, förmodligen menar jag "försonas med förlusten" av den älskade.
SvaraRaderaJag är rädd att hat får ditt inre att brinna, och förgör dig, det får inte ske. Tror elaka sjukdomar kan rota sig i kroppens vrede och disharmoni. Men nu är jag kanske helt ute i busken?!
Jo, visst kan hat få förödande konsekvenser, mest för den som hatar.
SvaraRaderaJust därför har jag så svårt att se ngt försonande hos Östberg som ju genom sitt agerande i svensk offentlighet måste göra ont värre hos de drabbade.
Nog om detta.