ligger nu vår Zorro på intensiven, med syrgas, dropp och smärtlindring igen.
Sitter själv hemma i soffan, helt tom, i min bag ligger Zorros älskade tennisboll. Huvudet spränger, en lång natt väntar, imorgon efter ronden ringer veterinären.
Så många veterinärer, så många ultraljud, så många röntgenplåtar, så många mediciner och ändå - han kan ju inte själv berätta var det är som han har så ont.
Stackars dig Carina! Först den andra hunden, sedan sin syster och nu är Zorro sjuk. Jag håller tummarna att allt ska gå bra för honom.
SvaraRadera(Förstod att något var fel när du inte skrivit något på hela dagen…)
Vänliga hälsningar från en av dina läsare.
Vilket minne du har - livet är fullt av änglar när man mest behöver dem, tack min läsare, det värmer.
SvaraRaderaJa, ibland verkar det som det hopar sig, det känns som om man får öppna ögonen försiktigt när man vaknar.