Bazil Lazims nio månader gamla son har under en period varit vaken och gråtit om nätterna. Nu har familjen fått varningsbrev och upprepade samtal från Hoforshus sedan en granne klagat på barnskriken.
Helen Fröjd, Hoforshus, berättar att hon vid flera tillfällen har fört dialog med pappan, men att det inte gett önskvärda resultat.
– "Folk ska inte behöva stå ut med det här. Vad jag är skyldig till är att se till att de som bor får en bra nattsömn och det ska vara tyst klockan 22."
Folk har löpt man ur huse för att klösa ögonen ur "den hjärtlösa Helena Fröjd på Hoforshus".
Bevare mig väl och låt oss sansa oss en stund. För Guds skull.
Ingen av oss andra är helt insatta i händelsen, men ett vet jag, som själv haft kolikbarn, att det ljudet kan få vem som helst att bryta ihop - det är tortyr. Och knappt att man som älskande mamma orkar med.
Att barn skriker hela nätterna är inte ett naturligt tillstånd. Familjen behöver hjälp antingen med barnet eller också tilläggsisolera.
Att sova ostört är en rättighet, dessutom livsviktigt för hälsan och välbefinnandet, och för att orka med arbete och vardag.
arbetarbladet expressen metro BLT ÖP corren bt hp
Oj, detta var ju ett tag sen men jag råkade få syn på din blogg här och detta inlägget.
SvaraRaderaIntressant verkligen att se hur många som tror sig veta bäst och yttrar sig hit o dit och sågar personer (anställda personer med ett eget liv o familj - inte alls hjärtlös o ovetande om hur barn o liv i bostäder funkar), vid fotknölarna utan att ens till fullo (som sagt) veta vad de yttrar sig om. Ingen av dessa som kommenterade den situationen i Hofors vet väl vad som diskuterades och hur turerna gick mellan familjen och Hoforshus och Helen.
Jag berördes då av de inlägg som skrevs om att "vi" inte vet allt i ärendet, liksom du påvisar här med i din blogg vilket berör mig även nu 2 år senare när jag råkar på den.
Jag känner/kände Helen väl (väldigt väl då) och vet vad hon gick igenom när drevet gick och det skrevs som det gjordes om henne som "hjärtlös person", "sparkar i baken", "nyp i örat" och "fel person på fel position" etc.
Som sagt ingen mer än de berörda visste vad som sades dem emellan och hur de samtalen gick i för banor.
Skönt att höra att det finns de som tänker steget längre o förstår att man inte bara kan "hoppa på" folk utan att veta fakta. Det värmer.
En tråkig situation men som nu ligger långt bakåt i historien. Men som sagt, jag vet på nära håll hur hon berördes av vad som skrevs om henne. En anställd med ett inte alltid så tacksamt arbete...En privatperson med egen familj och livserfarenheter. Långt ifrån hjärtlös och okunnig om barns läten och annat som skrevs då.
Ja jag är partisk till hennes fördel men jag ville bara yttra ett tack till dig.