onsdag 27 juli 2011
Kjerstin Dellert, konfa-kamrat med min svärmor.
Denna stilla heta sommardag stog transistorn på fladen närmast havet, vi människor och hundar, sökte fläkt och svalka.
Musiken som spelades var inte riktigt min kaffekopp, men det var småtrevliga anekdoter som berättades. Dellert var bra på att måla med ord, speciellt när hon la in äkta känsla, som när hon berättade om Trollflöjten på Confidencen. Confidencen,Dellerts livsverk, där kan man som den enda scen i Sverige se och lyssna till Trollflöjten, i skenet av levande ljus. Måste skaffa biljetter!
Att hon vid 85 år ska debutera med Börje Ahlstedt i Fröken Julie, fick Björn att lyfta på sitt ena sommarvita ögonbryn: Men, fröken Julie, ska inte det vara en ung brallis?
Förutom just denna debut, sa Kjerstin Dellert:
-När man har kommit till mitt skede av livet, så gör man saker för sista gången...
Mitt hjärta krampade ihop som en vredgad näve.
Känns det verkligen så?
Då när det oändliga oundvikligen och obarmhärtigt närmar sig.
Ja. Säkert.
Ångest.
HD expressen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Måste bara kommentera att Kjerstin Dellert kommer hamna i historieböckerna. Hon har alltid funnits med och då jag ser så många kvinnor som förtrycks i världen (män också...) så tackar jag för att jag fått växa upp i ett land med starka kvinnor som banat vägen för oss andra. Som kommentar till en annan kommentar om kärlek och åldersskillnader i förhållanden, så har hon även banat väg där. Tack till henne!
SvaraRadera