onsdag 20 juli 2011
Jag kommer inte att lyssna.
Sverige är underutvecklat när det gäller att ta hand om sörjande. Inför därför ett ”sorgombud” i varje kommun som ser till att alla får adekvat stöd i sorgeprocessen, skriver prästen Lena Fagéus och leg psykologen Ann-Kristin Lundmark. Båda är psykoterapeuter och har lång erfarenhet av sorgterapi.
I dag, onsdag, pratar Monica Nyström i ”Sommar” i P1, som ska prata om sorgen efter maken som dog i armarna på henne på deras sjunde bröllopsdag.
Döden.
Läskigt.
Jag vill inte.
Men ombudsmän?
Nätack, ombudsmän ger mig creeps.
Tror styrkan infinner sig när den måste, ty såna är vi människor.
Och jag kommer inte att spendera en av sommarens vackraste dagar med att lyssna på djup tragik.
Idag lever jag.
DN HD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett ämne som vi alla förr eller senare står inför.Eftersom jag personligen fått uppleva den smärta,tomhet och sorg som det innebär att mista sin käraste,kan jag intyga att detta är livets verkliga djup.Naturligtvis är det helt personligt,om en eller annan måste söka profficiell hjälp.Därför finner jag det helt opassligt att sända ut råd,via svensk statsradio,mitt under sommarens lättsamma semestertider !Nog finns det andra teman som skulle hjälpa sörjande bättre,än att som nu riva upp svårläkta sår!
SvaraRaderaInstämmer, och skickar kram!
SvaraRaderaInte jag heller... "Vård, skola, omsorg" är våra politikers mantra.
SvaraRaderaSommar, spriten, döden, grillen, gräsmattan" är väljarnas.