Dagen efter kalaset.

Igår var ingen vanlig dag. Vi skulle tillsammans med goaste vänner bjuda ut och fira en kär jubilar på ön.
Men.
Jubilaren drog till Verona och gick och såg Aida på operan.
Vi ringde förstås och jublade och sjöng i telefon.
Asch - vad är väl en opera i Verona, suck.

Men, ett kalas utan huvudperson är också ett kalas, sa vi och firade av hjärtats lust, och vräkte i oss glass med Charlottas bamseskål av de sötaste och rödaste smultron.
Har aldrig i hela mitt liv förut haft möjlighet att frossa så i smultron, bärens bär, vars smak och doft är rent himmelskt saliggörande.