Oh, what a night.

Surr, surr sade flugan, varmt och gott är i stugan. Och speciellt varm och gott är det inte i Carinas sovrum, fast det var ändå där som Flugan hade bestämt sig för att zzzzurrra fram på morgontimmarna.
Lojt fäktade jag långt därinne från drömmarnas värld, somnade om, fäktade igen, somnade om, fäktade igen, somnade om, fäktade igen. Hörde den ena hunden rycka till i sömnen och omedelbart gå till häftig oral attack, käftarna glappade efter den svårfångade nattmarodören. Hörde den andra hunden rycka till och gå till samma dödsdömda attack, om och om igen. Tills mitt vakentillstånd med obarmhärt onekligen infann sig. GRRRRR! GRRRRRR! GRRRR!!!
Därför befann jag mig på ilsket snubblande vansinneslopp över sängarna och hundkorgarna med ett mördarvapen i handen inatt.
Och den fula flugan flög.
Och flög.
Och flög.