men solsken bjöd vi våra gäster igår.
Efter sightseeing i skärgården, lunch i Sandhamn angjorde så då den stora Princess 72an vår ö. Vår gitarrist mötte med Taube, och vi med stora leenden.
I Sjöboden drinks och massor med godsaker, många modiga som bastade och hoppade i det 10gradiga, dock inte italienarna och fransmännen. Zudden gjorde stor succé och funderar på att skippa livet som jakthund och istälet bli charmtroll på heltid.Zorro håller sig gärna lite i bakgrunden bara han får smaka lite av godsakerna från snacksen.
Vilken middag sen, när svenskarna utmanade i bordsvisor, fransmännen svarade och italienarna lyfte taket med en tarantella!
Alla var saliga när dom begav sig hemåt, svenskarna på sitt sätt, och fransmän och italienare på sitt, med översvallande ceremonier. Inte alls underligt att vi fått låneord som charmerande från just franskan!
Heja heja Pappa, Carina, Zorro och Zudden! Bästa teamet i skärgården!
SvaraRadera/C2
C2 det är alltid en bit som fattas när du inte är här.
SvaraRaderaI hate Moldavia!!!!!
Låter så härligt!
SvaraRadera/Öbon
Som tur är har vi en världsmästar C3 också, som räddar familjen!
SvaraRaderaJavisst Öbon, underbart. Björn är en av väldigt få som har ålfiskarlicens, han tar upp några ålar varje år, röker dom själv efter konstens alla regler, vaktar röken som vore fiskarna bäbisar.
Det blir nåt helt, helt annat än de som man förr köpte, Björns specialitet, en delikatess! Det ligger på förrättstalriken, en liten smakis, och igår åt alla gästerna med förtjusning - inte bara sörsvenskarna!
Finns det några ålar alls kvar numera?
SvaraRaderaVi förstår inte alarmet här ute. Det är den enda fisk vi fortfarande ser samma bestånd på, tom en ökning, efter alla år. Möjligen är det så att vi här lite norrut inte har det extrema massålfisket som i södra Skåne. Eller, ja, vi förstår helt enkelt inte.
SvaraRaderaMärkligt, mycket märkligt, när en stor del av glasålarna numera fiskas upp innan de tar sig vidare, för konsumption i fjärran östern. Sedan har vi ju ålen i Günter Grass bok "blecktrumman" också. Och sist, men inte minst, Hasse Alfredssons berömda limerick...
SvaraRadera