Rikard Berglin frilansjournalis i Tokyo skrev igår på Aftonbladets kultursidor om "Ett folk av gentlemän."
-" I sviterna av jordbävningen, med utraderade städer och tusentals döda, förundras världen över hur den japanska befolkningen kan behålla sitt lugn. Varken plundring eller kalabalik har utbrutit. Som om den typen av beteende skulle vara någon sorts normaltillstånd för oss människor. Japaner köar i god ordning till soppköken, tränger sig inte före och tar bara en portion.
Jag tror inte att någon av oss som bott i Japan är det minsta förvånad."
Jag läste och befann mig således på en nostalgispäckad av pilar kantad memory lane. Inte har jag tänkt på att vi svenskar var nordens japaner innan mångkulturens övertagande, men läs Rikard:
-"När folk frågar mig vad jag gillar mest med Japan svarar jag alltid att det påminner om min barndoms Sverige. När jag växte upp, på 80-talet, handlade Sverige nämligen också om Vi. Vi var ett lag och Vi var världens bästa land. Men sedan hände något. Vi och Vårt blev successivt till Jag och Mitt, och vi gick miste om just det där som gjorde oss vackra."
Hur kunde det gå så illa?
Även jag minns med nostalgi. Tänk vilken gemensam kraft vi kunde utgöra, om vi inlemmat invandrare som vi gjorde på 50, 60, 70 och 80 talet.
SvaraRaderaDå hade vi fortfarande kunnat bevara och vara stolta över vårt land och välfärd. Politiker är inget annat än förstörare.AEkberg