William Petzäll SD berättar öppet och ärligt om en obehaglig och livshotande incident som givit honom panikångestattacker med medicinering som följd. Ingen bra grej att blanda med alkohol, men...
Så här vädjar William till oss svenskar:
"För att komma tillrätta med mina problem kommer jag nu att på obestämd tid ta en timeout från mitt politiska uppdrag. Jag förstår att förtroendet för mig är allvarligt skadat och vill från djupet av mitt hjärta framföra en ursäkt till de väljare, partivänner och nära och kära som jag svikit genom mitt omdömeslösa agerande."
När jag läst kvällspressen blev jag först vrålarg - det duger inte att sumpa för alla de människor som jobbar så hårt, och hela tiden måste balansera på slak lina, för att undvika svenskarnas lusta att sätta SD på pottkanten. Jag avskyr allt hyckleri, typ fotbollsmålisen Hedman.
Men.
Sen mindes jag plötsligt mycket väl, helt glasklart, hur det var att vara 20 år......
Så alldeles självklart ska William få all hjälp, all omsorg, allt lugn och ro, och en ny chans att rätta till och kommaigen, precis som alla andra svenskar.
Expressen Aftonbladet
"Under en tågresa till Lund blev jag oprovocerat attackerad av en psykiskt sjuk man som försökte hugga ihjäl mig med en kniv och jag lyckades med nöd och näppe undkomma med livet i behåll."
SvaraRaderaDet hände faktiskt ett mord/dråp av precis detta slag i ett tåg på väg in i Västerås för ett antal år sedan. Eftersom man i ett tåg har begränsade flyktmöjligheter blir attacker där speciellt ångestskapande. Så jag förstår Willians problem och han bör verkligen, med professionell hjälp, gå till botten med dem och så småningom slippa medicinering.
Skönt med människor som reagerar, problemet är att kvällsjournalistiken far gärna med osanning och vinklar gärna sanningen även om enskilda personer kommer till skada.
SvaraRadera/HellBoy
Ja, kvällstidningarna kan man vara förutan...
SvaraRaderaAlla offentliga personer kan råka illa ut i kvällspressen, särskilt om de kört rattfulla, gått bärsärkagång eller fifflat med bokföring och skatter. Det gäller inte bara Petzäll. Pressen var inte nådig mot Schyman, eller Werner, eller Bill, eller ... ja, exemplen är många. Men de kom igen.
SvaraRadera/Öbon
Ja, jag kom ihåg hur ärlig och självutlämnande Gudrun Schyman var när det begav sig och att också hon lyckades komma igen!
SvaraRaderaJag har ofta gett uttryck för missnöje med kvällspressens sensationskriverier. Inte minst deras löpsedelsvinklingar kan ju få en att gå i taket. Men ibland behövs kvällstidningens braskande journalistik. Om en sådan här artikel kunde få några hundratusen människor att bli lite mera försiktiga med användandet av droger då har man gjort en vällovlig insats. Det är inte bara politiker och diverse kändisar som alltför ofta "tar ett järn för mycket". Fråga vilken akutsjukvårdare eller invärtesmedicinare som helst. Därför är det viktigt att offentliga personer blir positiva stilbildare. Det tycker jag nog att man kan förvänta sig. Sedan bör vi vara generösa vad gäller att ge varandra nya chanser om vi gjort bort oss.
SvaraRaderaDet är då viktgt att pressen inte bara rapportera om hur man "åker dit", men även om vägen tillbaka. Det positiva exemplets makt kan säkert hjälpa åtskilliga!
SvaraRadera@Ulf: tyvärr tillhör jag det där gänget som har tråkiga erfarenheter. Jag är en av alla hundratusentals medberoende i Sverige. Jag har inte problem med alkoholen, men jag har problem med min makes alkoholproblem.
SvaraRaderaTyvärr tror jag inte på att kvällspressens braskjournalistik får folk att tänka efter, däremot kanske positiva artiklar om exempelvis AA och Länkarna skulle ha den effekten, liksom artiklar om soc, ungdomsmottagningar, "föräldrar på stan" m fl.
Kan man ju alltid hoppas på.
/Öbon
Sluta göra fylleriet till sensation och hysteri, skriva om det som en nyhet,javisst, sen redovisa rehabvägen utan att smussla om det.
SvaraRaderaAllting på bordet, i enlighet med min tro.
Bra skrivet ö-bon om AA,medberoende etc.Personligen har jag inga erfarenheter som medberoende,men tror(vet) att det är en stor och bortglömd grupp i samhället.Fast det är väl inte så "häftigt"att kvällstidningarna ska bemöda sig skriva om dessa bortglömda grupper-som ju gör ett fantastiskt arbete i det tysta./Petter
SvaraRaderaTack Petter!
SvaraRadera/Öbon