Läste igår i DN, en krönika av författaren Bengt Ohlsson.
Det var en lättsam betraktelse om kultursnobbar som raljerar. Han skrev sprättigt och överdrivet att han ”aldrig hört någon säga ett gott ord om Läckbergs böcker. Även människor som annars ogärna kryper fram med en egen åsikt vågar sig fram när det handlar om Camilla Läckberg. Då är det riskfritt att säga att man visserligen gillar deckare och så, men vid Camilla Läckberg gick fan gränsen”.
MEN. Die Läckberg hajade inte den gäckande undertonen.
Helt ofattligt.
Så, hon gick i taket:
”Vad fan har jag gjort Bengt Ohlsson???!!! Jag förtjänar inte en sån vedervärdig spya!” skriver Läckberg i ett ilsket blogginlägg.
Mycket väsen för ingenting.
Och Ohlsson är lika förbluffad som jag:
– Jag har största respekt för Camilla Läckbergs författarskap och texten handlade om hur människor i min omgivning dissar henne reflexmässigt, säger Bengt Ohlsson till Aftonbladet.
Tur att det finns fler deckarläsande människor än de som finns i Ohlssons omgivning. Jag ex. tycker att Camilla Läckberg skrivit flera bra deckarromaner. Och jag har läst ganska många. Inte minst under den tid då jag var med i tidskriften Jurys vänner, svenska deckarbiblitekets vänner och svenska deckarakademins vänner. Så jag har som sagt läst en hel del och Läckbergs håller bra standard. Så förhoppningsvis är det en sedvanlig "kvällstidningsstorm".
SvaraRaderaI någon av hennes deckare gjorde Camilla Läckberg en bra och insiktsfull beskrivning av en ung man med Aspergers Syndrom, som jag tackade henne i ett (vänligt besvarat) mejl för. Jag tycker att man ska ta deckare för vad de är, jag förväntar mig inte Goethe eller Schiller när jag öppnar en deckare. Det jag förväntar mig (och oftast hittar) är en bra skildring av vår samtid genom brottets förstoringsglas.
SvaraRaderaFörresten, innan jag glömmer det i morgon bland alla jobbgrejer: Grattis på födelsedagen!
Stort grattis på födelsedagen idag, Carina!
SvaraRadera/Öbon