Skolket ökar och allra värst är det i Stockholm.
Rektorerna är överens om att upprepad frånvaro utan rimlig förklaring är en signal på att något är fel.
"Att något är fel".
Bra där rektorerna. Och????
När jag gick i skolan skolkade man inte. Närvaroplikt. Ni hör ju själv hur det låter.
Vem ville på den tiden vara en sån som inte gjorde sin plikt. Vilket ord. PLIKT!
-plikt, plikt, plikt, plikt, plikt, plikt, plikt, plikt, plikt, plikt, plikt, plikt, plikt, plikt...
Som en neverending ettrig symaskin.
Ordet är nästan ångestframkallande, praktiskt taget så man stramar upp sig i givakt, i pur vördnad för dessa fem bokstäver, som säger allt om min generations moral.
Skolkarna:
-Lektionerna känns inte relevanta och viktiga.
-Man vill läsa roliga ämnen, men måste ändå plugga kärnämnen.
Jag tror inte att de unga i dag tycker det är tråkigare än vad vi gjorde. Min Björn gick till skolan varje dag i alla år och avskydde hela skoltiden:
-"Skolan för mig var ingen läroanstalt som det kallades då, möljigen anstalt. Däremot var det en kontrollfunktion. Och det är en jäkla skillnad."
Själv gick jag i folkskola, realskola och gymnasium, med ständig blodsmak i munnen. Eftersom jag behövde vara bäst i allt.
För att duga.
Så, samma oinspirerade tristess, men olika sätt att hantera den på.
Missionen är att idag att försöka motivera de som sitter slängda i en stol med kepan på och huvet fullt av facebook och sms.
Och som tror att plikt är nåt som växer i vattenbrynet.
Som så ofta, varken blint pliktkänsla eller revolt mot allt duger. Man ska lyda för det mesta, just för att när det verkligen gäller en viktigt sak kunna protestera. Det är som med vett och etikett: En nykomling som har lärt sig Magdalena Ribbings böcker utantill och gör allting, alltid, rätt är lika ointressant som en som jämt bryter mot alla regler. En genlteman bryter mot regler vid få och utvalda tillfällen, med finess!
SvaraRaderaÄlskade skolan, men högstadiet var inte roligt. Ämnena var roliga (utom fysik och teckning), lärarna var bra med något enstaka undantag, men klassen jag gick i var en katastrofklass. Ständigt stök, många mobbare, ännu fler i mobbsvansen ... någon elev kom berusad (eller hög?) till skolan, någon annan var falsk som vatten. I nian hade vi i nästan alla ämnen halvklassundervisning och äntligen blev det mer ro.
SvaraRaderaOk, femsexan (gick i en landsbygdsskola med två årskurser i samma rum) var jobbig, då vår lärare var helt förfärligt kolerisk och fick vansinnesutbrott.
Men vi överlevde.
Att skolka var aldrig aktuellt, vart skulle man ta vägen? Sätta sig på en sten i skogen bakom skolan?
Eller på högstadiet, larva ner till kiosken och köpa smågodis och bli sedd av de lärare som hade håltimme och satt i lärarrummet med utsikt mot kiosken?
Social kontroll kan vara bra ibland.
/Öbon