När jag skilt mig 1996 så var jag helt och hållet fullständigt klar över, och övertygad om, att om jag nån gång skulle kunna älska en man igen, så måste det vara en man som var en far, en riktig pappa, en som alltid finns för de barn han satt till världen. En med all den tid, kärlek och allerstädes närvarande omsorg och omtanke som krävs i föräldraskapet.
Min Björn är en sån fantasisk pappa, precis som jag är mamma, aldrig längre bort än ett telefonsamtal, och för det avgudar jag honom.
Fast.
Idag när jag sa att jag inte vill åka hem från denna ljuvliga semester, sa min Björn att vi har så mycket roligt att se fram emot, när vi kommer hem. Först dotters födelsedagskalas den 9e februari, sen sons födelsedag i slutet av månaden, sen bridge med Ottenbygrabbarna, sen smokingfest hos Gustaf, sen...
Då var vi inne i mars.
Men......
....jag då
HEJ !!!!!!!Den 14e februari, Valentines day, alla-hjärtans dag, moi! min födelsedag......
Vart tog den vägen?
Sååååååååååå, först kommer Björns alla fyra barn, sen allt han tycker är jätte-, jätteroligt.
Sen kommer ingenting.
Sen kommer ingenting.
Sen kommer ingenting.
Sen kommer ingenting.
Sen kommer jag.
Eventuellt.
Valentinsdagen är ett överreklamerat amerikanskt reklamjippo för att gynna blomster- och pralinförsäljning. Hellre visa kärlek de andra 364 (skottår 365) dagarna!
SvaraRaderaHmmmmm........ om man råkar vara född då...?Utan att förädrarna visste.
SvaraRaderaKan man hjälpa de då? Eller kan man tänkas få lite kärlek i alla fall?
Jaha, oj, jag läste för ytligt och inte såg det med födelsedagen...
SvaraRaderaOjdå.....Björn skall skatta sig lycklig som prickar in 2 blomsterdagar på 1. Dubbel anledning att komma ihåg alltså.
SvaraRadera/HellBoy
Lyft luren.G
SvaraRaderaSå vackert du skriver HellBoy, din fru kan skatta sig lycklig!
SvaraRadera