Har inte hunnit kommentera Idrottsgalan, det har varit för hektiskt.
Zappade hela kvällen från oinspirerad handboll till inspirerad Robin Paulsson.
Förresten - varför är publiken på handboll så jädra skön och sympatisk? "Gurkburk" stod det skrivet på de unga killarnas blottade magar. Så befriande!
Inte en huligan så långt ögat skådade.
Therese Alshammar - ingen favorit alls.
Men, som jag ville att det skulle bli hon!
Bara jag tänker på alla vändningar hon gjort där i kaklet i den stinkande klorbassängen, 8 - 9 000 meter om dan i hela sin lååååånga karriär.....!
Slit priset med hälsan Therese, du förtjänar det så in i vassen!
Och så Ingmar, förståss - the one and only!
Mmmm, det är något visst med dessa utförsåkare ändå!
SvaraRaderaVar som jag skrev "hemma hos" mig förälskad i dem alla - utom i Stenis. Honom beundrade jag för hans enorma skicklighet och överlägsenhet, medan Strand hade den där glimten i ögat. Faktiskt har jag sett honom i verkligheten, först på en tågperrong i Västerbotten, sedan visade det sig att vi hade sittplats på samma tåg och samma kupé, genom halva Norrland. Han var åtminstone då väldigt fin :-).
Alshammar är väl värd sitt Jerringpris. Jag bryr mig inte om folk proteströstade på henne, för att skidåkarna redan hade tagit storslam eller ej, men mycket få toppidrottare orkar hålla sig i världselilten så många år som hon har gjort och fortfarande gör.
Och så gillar jag fr a kvinnliga idrottare som inte genast försöker charma sig till en plats i ljuset, utan går egna vägar och envisas med att göra allt efter egen modell. Min stora idol är och förblir Anja Pärson. Therese Alshammar hör till den där "diva"kategorin också.
/Öbon