den underbara buketten i höstigt vinrött, lindblomsgrönt och ljusgult, och en mycket, mycket kär och speciell hjärtepresent i form av en orreforsljusstake påminns jag om gårdagen. Där på bordet ligger också ett A4-stort presentfoto av en 20årig Carina, som var den bild jag skickade in då jag sökte till SAS, samt många, många glada och kärleksfulla personliga hälsningar från alla kompisarna. Jag kan läsa dem om och om igen, minnas och skratta, "Carina for president" stod det på en rolig teckning, ja, vem vet - det är lååååångt kvar!?!? Många nämnde mitt mod och civilkurage, det värmer alldeles speciellt, jag fick betala ett högt pris för att våga stå upp för allas vår rättvisa, men nån måste göra det!
Så, då är det ett faktum - jag är en frivillig pensionär.
Det fanns tack och lov ingen tid för melankoli och "the blues" igårkväll, för Björns alla barn, respektive och barn-barn var här på festmiddag. Och jag var på en lång resa i Fantasins land med favvo-Tuva, 2 1/2 år, med min egen gamla dockvagn nerhämtad från vinden, alla sagoböckerna, såpbubblorna och bara, bara bus!
Ja, jag tror Du inte får problem att fylla Din tid med mening och det kan vara mycket tid kvar -var i går på en pigg dams 90-årskalas!
SvaraRaderaHärligt, Thorsten! Min mamma 78, gjorde igår sin månadresa till vårt älskade Ystad. Först 9 mils tågresa från Landskrona, sen promenad till Jörgen som hon hyr cykeln av, två mils trampande till kyrkogården där mormor och morfar ligger begravda, kratta bort löv, göra fint, samt lägga på alla de vackra vita runda (och mycket tunga) stenarna som hon plockat på Ven och släpat med sig hela vägen. Sen samma väg tillbaka. Igår var hon så lycklig för hon hade haft tur, det blåste nämligen inte. Och så fick hon åka med de nya fina pågatågen, de som bär namn av kända skånska personligheter, mamma hade åkt med "Ulla Andersson" och "Sonja Stjärnqvist". Att hon kom hem drypande blöt in på bara kroppen för att metereologen lurat henne totalt, nämnde hon bara i förbigående. Desto mer la hon ut texten om hur viktigt det var för henne, som är utpräglad vanemänniska, att nu välja sin plats på nya tågen med extrem omsorg, eftersom hon hädanefter alltid kommer att sitta på just den platsen.
SvaraRaderaMin exsvärmor i Vadstena är över 101, helt klar, men börjar nu vilja sova.
Ja, det finns krutgummor och -gubbar. En parentes till Pågatågen: när min fru och jag var på fjällsemester i Abisko 1990 och gjorde en dagsutflykt till Narvik: då hade man lånat in Pågatågen till detta ändamål, så vi åkte på malmbanan genom fjällvärlden i ett lila tåg med namnet Edvard Persson...
SvaraRadera