TV4 låtsas, skriver Maria Brander angående Idoldeltagaren Jay Smiths återfall i haschträsket:
"TV4 låtsas att de av omtanke avstår från att diska Jay, när det i själva verket handlar om en cynisk jakt på höga tittarsiffror."
En trasig kille från Helsinborg ställer upp i Idol-jakten, han har en strupe av guld och kan få huden att bli piggig och håret på mina armar och nackhåret att resa sig.
Han är inte vacker, inte trendig, lite blygsamt fåordig, alltså en rätt ovanlig sälle i dessa kretsar.
Det ligger en förtäckt skam över Jays uppenbarelse, som om han inte tror sig själv om att duga, att vara fin nog. Och detta får mitt hjärta att brista,bröstet att explodera av mänsklig värme, jag vill omfamna honom och sudda bort allt elände som han möjligen kan ha upplevt som barn, som tonåring, och vagga lite. Säga att allt ska bli bra, det finns människor, inte minst hans starka modiga fru, som är beredda att veckla ut en imaginär fallskärm under honom.
Allt som krävs tillbaka är tillit.
Till sig själv, först och främst.
Jag googlar på "addicted personalities" och hittar följande: "According to its supporters, the addictive personality is a distinct psychological trait that predisposes particular individuals to addictions."
I det läget skriver Maria Brander att Jay ska slängas ut, kastas ut, och att behålla honom bara är en cynisk jakt på tittarsiffror från TV4.
Men vem är det egentligen som är hänsynslös och känslokall här?
Beslutet kan inte ha varit lätt att fatta för TV¤, massor med hänsynstagande har säkert vänts fram och tillbaka och upp och ner.
Men, rätt, ta hand om denna gudabenådade och sällsynta talang, TV4, hjälp honom, lotsa honom rätt.
Den andra chansen.
Tom såna cyniska människor som Maria Brander har rätt till den.
Aftonbladet Martin Söderström DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar