Vem är jag?

– Namn är inte neutrala. Ett namn betyder något för den som ger det, för den som bär det och för den som hör eller ser det. Kenneth, Ebba, Mohammed. Namn väcker associationer och berättar en hel del om oss, vare sig vi vill eller inte. Så vad betyder egentligen ett namn för den som bär det, för den som ger det och för den som ser eller hör det?
Om jag inte hette Carina, skulle jag då vara vetenskapsman, VD, snickare, lärare, advokat eller tandläkare istället för flygvärdinna?
Jag får en känsla av att mitt namn är extremt feminint, tycker mig ha stött på Carinor som hårfrisörskor, nagelskulptriser, butiksexpediter och sjuksköterskor. Men när jag nu tänker på det så känner jag ingen annan Carina.
På jobbet kan jag erinra mig tre till med mitt namn. Två glada och supersociala och en okänslig och grynhård gapig Cruella de la Ville, en mardrömshäxa, som jag inte ens vill ha namnet gemensamt med.
I Italien när jag var i tonåren, så hände sig alltid följande på dansgolvet: Valentinokavaljeren tittade mig i ögonen och frågade med höjda ögonbryn: Nome?
Jag svarade: Carina.
Ett brett latinskt leende spred sig, och som om danskavaljeren nu hade upptäckt hur man landar på månen, strålade han mot mig med ett finurligt leende:
VET du vad det betyder på italienska????!!!??
Och sen kom det: beautiful, VACKER!
Och jag förväntades häpet och glatt uppträda som om detta var mitt livs öde.

Men så är det, också en pojke kan i Italien vara carino, så då kan man ju undra varför ingen svensk mor kom på att döpa sin son till det?
Mina föräldrar hade annars definitivt snöat in på 50talsskådisar, min syster tvingades bära namnen Beth och Gaby, medan mitt andra namn blev Jane. De ville definitivt vara unika. Fast med namn går det inte, flockbeteendet är utbrett, därför finns det 7 Emma och 5 Erik i varje klass.
Om jag fick byta? Hmmmm, skulle nog ta Irina, nära Carina, men med högre integritet.


Bilderna är exempel på vad jag hittade när jag googlade på Carina.