Jag önskar jag hade sagt det själv!

Men det är Jens Liljestrand på DN, som uttrycker sig på detta exakta och briljanta sätt. Och som sagt, han tog orden ur munnen på mig:

"TATUERINGAR - ÖVER MIN DÖDA KROPP

Jag är en extremt inkluderande snubbe. Jag kan diskutera feministsk teori med tjejer och snacka fotboll med grabbarna.. Jag kan lira Staten och kapitalet på gitarr och deklamera Heidenstam. Jag bastar med bögar utan handduk. Jag respekterar muslimer, Lars Vilks, Piratpartiet och scoutrörelsen.
Med andra ord gör jag allt för att slippa avstånd mellan mig själv och de "andra" vade det än gäller.
Fast vid tatueringar drar jag fanimej gränsen.
En tatuering är för mig, snarare än en klassmarkör, ett bevis på att innehavaren är obildad, ytlig, smaklös, billig, trashig,banal, samt beroende på kön - slampa respektive kriminell.
Är det paradoxalt nog miin ovilja att sätta etiketter, den fina tanken att "vi är alla lika", som gjort mig så fördomsfull mot människor som frivilligt märker sig med körsbär, vikingar eller sina barns födelsedatum?
I vilket fall skäms jag. En lämplig botgöring vore väl att tagga ett fett PC i häcken. Eller några kronor till radiohjälpen"