Förtryckande invandrarmän hotar vår svenska jämlikhet.

Jag är kvinna, inte speciellt ömhudad, men råkade i fredagskväll ut för en händelse som satte oväntat djupa spår.

För att snabbt hämta upp en av mina söner kom jag körande till Bromma Flygplats och ställde mig mycket väl vid sidan för att inte utgöra hinder, ett par minuter intill Taxibilarna. Detta ogillades av oförklarliga skäl omedelbart av chaufförerna. De tillhörde olika etniciteter och talade med bruten svenska. En av dem närmade sig snabbt mig och beordrade mig med förakt att genast flytta min bil. Medveten om att parkeringen inte var helt hundra, frågade jag om jag var i vägen eller störde honom, han svarade bara att jag skulle försvinna därifrån. Jag försökte förklara och skapa en dialog, men misslyckades. Då började de tio - femton andra parkerade taxichaufförerna också att hetsa upp sig, i en märkbar och agressiv masspsykos. De skrek och vrålade högt att jag skulle sticka därifrån, de pekade och dirigerade vilt med armarna, de klev närmre, några kom mig inpå veka livet med sina mobilkameror. De hotade mig, omringade min bil fotograferade mig ända upp i ansiktet. Alla mina försök att komma till tals, att logiskt argumentera var förgäves. Jag bad dem lugna sig, jag vädjade till deras förnuft, bad dem inse det felaktiga i att de så många män gav sig på en ensam kvinna. Hat var allt jag såg i deras ögon, jag var kvinna, inget värd,och skulle bara lyda. Jag kom inte undan. Hoten, respektlösheten spottades ut mot mig som - stenar.

När min son kom och vi snabbt körde därifrån kände jag totalförnedringens smärta, det hade varit en skakande upplevelse, en skrämmande scen. Det gav mig en mini-mini-minimal aning om hur kvinnor i andra kulturer har det konstant.Av en smärre trafikförseelse hade jag hamnat mitt i ett könskrig.

Och jag blev fly förbannad. Här, Gudrun Schymann och Fi, har ni nåt verkligt och faktiskt att aktivt arbeta politiskt med, istället för att elda upp pengar för publicitet. Börja utbilda nyanlända män som inte har en aning om att kvinnoförtryck inte är simpel comme-il-faut som i deras ursprungsländer.

Hur ska det annars sluta? Har vi i Sverige en plan för att sprida insikten hos nyanlända att vi är ett land som står för övertygelsen att alla människor är lika mycket värda?