Vilken tur att museigubbarna inte hann komma iväg hit ut.
Björn fick riksmuseiets högtidliga tillstånd att ta snurrebåten ut och ta sig en närmre titt, så försedd med telefon och kikare gav han sig iväg.
Och vad fick han se? Inte en flämtande och döende havsörn i alla fall.
Det som vi hade misstänkt vara en lidande havsörn, kämpandes sig upp på land med sina sista svaga krafter, var istället en utsvulten havsörn som crashlandat på en stor fet grågås. Bytet fraktades sen med mycket möda och stort besvär till närmsta strandkant, där örnen satt och glatt smorde kråset mitt framför näsan på en Björn i hög beredskap med första hjälpen.
Nej, är det verkligen sant?
O! Tänk den stackars lil-la!
I dessa rysliga klor,
hackad av havsörnens näbb!
Kunde hon ej komma loss?"
"Nej! Hon försökte förstås!
Men kära ni, såna klor sitter
i! Man blir aldrig, aldrig fri!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar