GDG-männskorna.

Hur trött är jag inte på dem.
Dessa hala typer med smort munläder, som tror att verklighet och moral inte angår dem. Och som ofta och länge lyckas klänga och kliva på och över alla andra i omgivningen för en spikrak färd mot toppen.
Det finns alltid de som SER, men de har ingen talan när alla andra runtomkring njuter av att smickras, duperas och frotteras.
Först efteråt kan man stå där med sitt "Vad var det jag sa?". Det vill ingen höra då.

Går Det så Går det. Gå över lik, gå över dina barn, din gamla mor, vem som helst kan utnyttjas för GDG-männskan. Vämjelse.

Minns också när jag en gång i tiden valdes till riksdagskandidat för Junilistan, hur allt annat överskuggande viktigt det var att komma ut med alla lik i garderoben. Alla tänkbara register var jag tvungen att blotta. Och gjorde gärna. Min moral sa mig att jag inte ville ertappas och skämma ut mig eller min uppdragsgivare.

Ingen skugga på regeringen och statsministern. De skar bort bölden, snabbt och effektivt, så snart de såg den.
Dessa GDG-människor finns precis överallt, det kan vara grannen, sossen, företagsledaren, prinsesspojkvännen, statssekreteraren, ja vem som helst.
Det syns tyvärr inte utanpå dem.