Björn och jag sitte med våra morronkoppar på de solvartma klipporna. Plötsligt hör vi oroliga och hetsiga skrin och skrän från sjöfåglarna, det brukar betyda att havsörnen är på jakt. Plötsligt händer det nåt, örnen störtdyker i vattnet, som om den plötsligt förlorat flygförmågan och allt blir tyst.
I kikaren ser Björn hur den tunga havsörnen försöker göra sig sjöduglig, kravlande med hjälp av de stora vingarna och hur den lyckas ta sig upp på strandkanten på vårt lilla Rågskärsgrund.
Björn kastade sig över telefonen till Naturhistoriska riksmuseét och fick tala med rätt person. De är nu engagerade och kommer att ta sig ut. Frågan är om den lever. Det ser väldigt, väldigt stilla och alltför tyst ut.
Väntar med spänning på fortsättningen....
SvaraRaderaLeif och jag såg något kul, på väg hem från mina föräldrar i söndags, på grusvägen får vi se något lustigt som springer framför oss, är det strutsar, eller vad?? Nej, bara herr och fru Trana som är ute och med sina två ungar och springer...!! Vi kryper bakom och dom finner för gott att kliva ut i naturen. Upp bland granris och tuvor, trampar så dessa grasiösa fåglar, något malplacerade dock! Dom fick kliva med stora steg där inne i granskogen. Vilken syn!!
/B-M
Åh, vad ni måste ha skrattat, B-M, djurens värld mitt i bland oss! Fortsättning på vårt drama kommer!
SvaraRadera