Dokumentärredaktionen i Sveriges Radio har sänt ett reportage om den invandrartäta och hårt segregerade Stockholmsförorten Tensta. De intervjuade småkriminella, unga invandrargäng och andra Tenstabor. Även den välbekanta, granskande journalisten Janne Josefsson var med på ett hörn och han skrädde inte med orden. Han sa bl.a att Sveriges journalister (inkl. han själv) inte varit uppriktiga i sin rapportering om det mångkulturella samhället, utan skildrat en förskönad bild.
-"Jag tillhör en yrkesgrupp som förskönat det riktigt ordentligt och hållit inne med och dolt väldigt mycket. Det är ett av de värsta sveken vi journalister gjort oss skyldiga till under åren jag jobbar i alla fall.
Han anser även att journalisterna hycklar som förhärligar mångkulturen men själva bor på betryggande avstånd från de invandrartäta bostadsområdena. Så länge det inte rör deras egna barn är de likgiltiga till om folk skjuter ihjäl varandra ute i förorterna. Det är först när det kommer dem själva inpå knuten de börjar bry sig, menar han.
Svensk arbetarklass frågade man aldrig vad de tyckte om invandrings- och flyktingpolitiken. De fick se hela sin trappuppgång förvandlas på ett par år."
Har aldrig bott i Tensta, men jag arbetade där och i Rinkeby och Husby (grannförorter) i flera år, sammanlagt sex år.
SvaraRaderaJag känner inte igen att det är bara hat, motsättningar, kriminalitet, även om jag naturligtvis hörde en del av närpolisen.
Det som också finns är kanske inte direkt en idyll, men det finns starka människor som vill göra något bra i sitt nya land.
Där fanns Mohammed, då 12 år, från Somalia, som talade flytande svenska efter två år, som var kärleksfull mot sina yngre syskon och tog dem och hälsade på mig och min kollega varje dag och till slut presenterade oss för sin mamma. Mohammed var bäst i sin skola i alla pluggämnen.
Så lärde jag känna Nelda, turkisk kurd, som inte fick gå i skola i hemlandet, emigrerade till dåvarande Västtyskland som barn, lärde sig tyska, hamnade så småningom i Sverige, gick grund-sfi, lärde sig läsa och skriva, fortsatte och läste in gymnasiet och kom in på Socialhögskolan. Hon talade kurdiska, turkiska, tyska och svenska, enl min bedömning av hur hon talade svenska (det "sista" språket) talade hon alla språk flytande.
Eller herr Hassan från Iran, som där hade varit domare och var högt respekterad av sina landsmän.
Eller den svensk-grekcypriotiska studentskan vars föräldrar prydde studentbilen med svenska och cypriotiska flaggor.
Eller Nadja, rom från Bukarest, som var en av de drivande krafterna i Folkets hus-föreningen. Hon kunde försätta berg, det fanns inget hon inte kunde göra, allt var möjligt!
Eller den yngre Hassan som siktade på läkarlinjen.
Eller Ioannis som gick på KTH.
Jag säger inte att det inte är sant att det finns gäng som är kriminella, för det gör det. Det är sant att det finns fr a unga som hellre går brottets väg än.
Det är sant att det finns människor som hellre lever på bidrag än söker sig arbete.
Men de andra människorna finns också.
/Öbon
Jag betvivlar inte en sekund att det finns otroligt många både starka, kloka och vackra människor bland de nya svenskarna, precis som bland andra grupper. Det jag vill berätta här är att det i Sverige funnits en dold agenda i media att tala tyst och fördöljande om de faktiska brott som andra nya svenskar begår.
SvaraRaderaDetta har fått motsatt effekt och väckt provokation, mycket misstänksamhet och fientlighet.
Som kanske inte hade behövt finnas om journalisterna varit raka och ärliga och inte tabubelagt ämnet.
Ja, du har rätt, Carina. Det jag blir lite svettig av är bara den gamla vanliga tendensen till att se allt i svart-vitt. Först är allt skoj med nya maträtter och ny musik och då travar hela medie-Sverige åt det hållet, sedan öppnar Leif GW och Janne J (vars trovärdighet är skjuten i sank sedan länge, vad mig anbelangar) sina munnar och talar om alla avigsidor. Det blir så ... endimensionellt.
SvaraRadera/Öbon
Min moster bodde i Hammarkullen utanför Göteborg, ett mycket invandrartätt bostadsområde. Tyvärr var hon mycket skeptisk till många av sina "grannar". Hela trappuppgången inkl. hissen var fullklottrad och ful. Dom var otrevliga mot henne, fast hon var en gammal kvinna, (just det glömde, hon var ju kvinna....) Var och hälsade på henne någon gång, men vet inte hur fort jag ville komma där ifrån...
SvaraRaderaMen, jag vet också att det finns bra människor bland dessa som kommer från krig och förtryck, som tycker att Sverige är det bästa landet i världen att leva i. Som vill "bygga broar" mellan våra olika kulturer, dom är värda en eloge.
Dom andra som vägrar att inrätta sej i vårt samhälle, det är tyvärr dom som förstör för alla!
/B-M