Reality check.

SITT NER, vrålade Magdalen Ribbing, och rusade förnärmat efter kinesen som stod med snapsflaskan i ena handen och en guldfilter-cigg i andra. VAD GÖR DU, maten är serverad och är varm - visa erforderlig respekt för värdfolket.
Alla hans kompisar hade nu gått från bordet och tagit rökpaus, utom en som satt och petade tänderna med öppen mun. Magdalena svindlade när han spottade ut en träflisa rakt över bordet, men hon drog ett djupt behärskat andetag och tog tag i de decimeterlånga svarta stråna som växte ut från mannens skäggvårta på kinden. Hon virade dem flera gånger runt sitt lillfinger och drog sedan till allt hon kunde. Och släppte sen med ett squuuuiiishh så hela kinden vibrerade. SÅDÄR GÅR DET! De andra kineserna fnittrade nervöst, en av dem harklade sig ljudligt och spottade en loska vid Magdalenas fötter. Hon tog tag i hans snagg och luggade så stråna lossade. Svenskarna satt snällt och lydigt stilla, åt vackert och konverserade sin bordsgranne. Nu sjöng alla kineserna glatt och unisont, tog sen stående vid bordsändan en ny rökpaus. NÄÄÄÄÄ, NU! ANTINGEN SITTER NI OCH ÄTER, ELLER OCKSÅ FÅR NI GÅ I SKAMVRÅN - OCH DET BLIR INGEN MAT! NI FÅR GÅ OCH LÄGGA ER HUNGRIGA, SKÄMS!Ena kineskvinnan öppnade då sin handväska och blottade alla Breitlingklockorna hon shoppat på taxfreebutiken, slet upp sin mobil och ringde kinesiska polisen. Hon beställde en "hämtning, tystning och livstidsfängelse/avrättning".
Det sista man såg av Magdalen var när hon rodde den lilla ekan så svetten lackade. Bort, bort, långt bort från ön med alla kineserna.

Alldeles yrvaket undrar jag nu om detta var dröm eller verklighet?