söndag 25 april 2010

Sveriges förste yberåsiktstaliban Gunilla Brodrej, Expressen


Så här skrev Anders Jacobsson, författare till Sune- och Bertböckerna, på sin blogg:
-"Då jag som ömmande fembarnspappa läser om de stackars ensamkommande flyktingbarnen grips jag av vemod, kärlek och omhuldande tankar. De små stackarna är icke endast ensamma små barn utan föräldrar. Nästan samtliga av dem lider också av en FRUKTANSVÄRD sjukdom – Hutchinson-Gilfords syndrom – som gör att man åldras i förtid."
Man må tycka vad man vill om rolighetsfaktorn.
Men bloggen togs omedelbart bort från alltombarn.se och på kultursidorna i Expressen skrev Gunilla Brodrej en artikel där hon utdelar en moralisk dödsdom mot Anders som person.Anders är rasist och främlingsfientlig. Det förstärks även av att redaktör Brodrej, både på Facebook och Twitter, jämför Anders med Wagner, oftad hyllad av nazisterna. Att det är "svårt att bortse från upphovsmannens övertygelse". Hon har även i dag ondgjort sig över Anders och hans författarkollega Sören som personer.

Anders Skriver i ett öppet brev till Brodeij på Newsmill
"Jag ångrar mig inte för en enda sekund.

Dock blir jag arg över min egen försumlighet att inte vara tydlig nog att visa att jag INTE hånar (som det så fint står i media) individerna i den gemensamma benämningen ensamkommande flyktingbarn utan ironiserar över själva uttrycket. Ska man syssla med kåseri i parodiform måste man vara tydlig."


Det är ett faktum att det är så lågt till taket i vårt land när det gäller åsikter om invandring, så vi ålar och kryper på golvet allihopa.
Anders står för vad han skrivit, med förbehållet:
-"Dock blir jag arg över min egen försumlighet att inte vara tydlig nog att visa att jag INTE hånar"
Så långt har det gått, att om vi skojar om det faktum att de som PK-Sverige påstår vara flyktingbarn har skägg och basröst, då måste vi först försäkra alla i hela Sverige om att vi älskar alla invandrare, all invandring och "inte är rasister".

Varför envisas med att kalla dem "barn", förväntas vi känna större förbarmande då? Och varför hålla fast vid begreppet "barn" när vi alla ser att det är ungdomar? Förväntas vi tro att vi själva ser fel?
Det finns INGET som är så farligt att vi inte kan prata om det.
Men Brodeij jobbar hårt på att vi ska tystas när vi säger det som hon anser är förbjudet.

4 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte2010-04-25 19:11

    Jag struntar för tillfället i invandringsdebatten, men undrar hur Anders Jacobssons kåseri har tagits upp av patienter med Hutchinson-Gilfords syndrom (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Progeri ) eller deras föräldrar, eftersom det är en väldigt allvarligt diagnos med många sjukdomssymptom och tidig död!

    SvaraRadera
  2. Thorsten Schütte2010-04-25 20:07

    Lite mera funderingar om knepigheten att använda diagnoser som debattillmälen finns här:
    http://vlt.se/asikter/debatt/1.341934-grovt-krankande-

    SvaraRadera
  3. Enligt FN:s barnkonvention, som Sverige har undertecknat, är en människa att betrakta som barn till dess han/hon fyller 18 år. Många av de ensamkommande är juridiskt sett just barn.

    Men hör vi ordet barn, tänker vi oftast på personer yngre än ca 13, därefter övergår de till det där mystiska stadiet "ungdomen". Kanske skulle debatten bli något annorlunda om vi kallade dem för ungdomar. Vi kallar inte en Kalle Svensson, 17 år, för ett barn heller.

    Sedan är det en annan sak att många av pojkarna är självständiga, vana att klara sig själva (liksom många svenskfödda tonåringar är) och det behöver inte vara så att alla är traumatiserade av sina upplevelser och erfarenheter.

    Till sist, hur många 16-17-åriga svenskfödda (taffligt uttryck, men jag kommer inte på något annat) pojkar har inte gått igenom målbrottet och ligger mellan tenor, baryton och en och annan bas? Eller har, om inte skägg, så åtminstone några hopkämpade strån på hakan och överläppen?

    /Öbon

    SvaraRadera
  4. Barn och ungdommar ja...hur ofta hör vi inte om en brottsling som just ungdom eller barn?
    För att i nästa stund kallas ung man eller man rätt o slätt, beroende på grad av brott?

    Det verkar ALLTID vara upp till journalisten att ettikettera dem, vilket kommer mig att undra vilken agenda en juornalist har?

    Personligen tror jag inte ett dugg på att saklighet och objektivitet är ledordet inom journalistiken idagens Sverige.

    SvaraRadera