är nu utläst. Det var en underbart gripande bok, som berättar om skuld, skam, kärlek och lojalitet. För min del hade det dock varit perfekt att hoppa över de 5 - 6 första kapitlen. Bokens händelseförlopp, och tankarna kring det, upprepas så många gånger så du kan inte missa någonting.
Psssst, säg inget till Ranelid bara!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Carina!
SvaraRaderaHar nu läst klart boken och fann den också gripande, den slog an många strängar. Men det finns en märklig diskrepans mellan hur Ranelid skriver - sirligt, lite gammaldags, poetiskt - och hans pompösa sätt att uppträda i offentlighetens ljus!