Jag har fegat i frågan om dödshjälp.

Jag har gått i ett par dagar nu och varit tvärilsk.
Mest på äldres situation, idag skriver en kvällstidningskrönikör om att hon vill att hennes farmor ska få ett glas vin på äldreboendet. Vaddå få????
Är inte farmor myndig? Har inte farmor RÄTT att äta god mat, dricka vin och kaffe om och när hon själv vill?
Är vårdpersonal inget annat än överförmyndare och fångvaktare i statens tjänst?
Detta är ändå grädde på moset, för människor, läs människor, som inte ens får duscha en gång i halvåret.
Alla ni som arbetar i äldrevården - säg upp er i protest, återgå i arbete först när ni tillåts ge en värdig och kärleksfull vård.

Så till den 31-årig totalförlamade kvinna, som varit bunden vid respirator sedan sex års ålder, som vädjar till Socialstyrelsen om att få avsluta behandlingen. Läkarna är villiga att hjälpa henne, men Socialstyrelsen är tveksam.

"Det är min uttryckliga önskan att respiratorn stängs av efter det att jag har sövts", skriver hon i brevet till Socialstyrelsen.

Om patienten är beslutskapabel, välinformerad och medveten om konsekvenserna av sina önskemål ska man tillmötesgå önskemålen om att antingen inte sätta in en viss behandling eller att avbryta en pågående behandling, säger Ingemar Engström, ordförande för Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik.

Jag har värjt mig för frågan i flera dagar, hur ska jag, någon, förmå förstå.
Men så började jag prova att sätta mig in i bara tanken.
Att ligga totalt hjälplös och i behov av allt, tom att andas.
Att räkna sekunder lika långa som år, att se dag förbytas till natt, dag till natt och dag till natt.

Vi protesterar mot tortyr i alla andra länder, men tillåter det på våra egna sjukhus under överinsyn av medicinsk expertis.
Vad är vi, barbarer?