Jag trivs bäst i öppna landskap och här hemma i skrivarstugan.
Men jag har varit på spännande uppdrag i den flashiga världen. Att stiga in i TV4 huset, hämtas av en studiovärdinna, hälsa på Ekdahl, och att få sitta i "sminket",var upplevelser som jag befann mig mycket storögt i.
Det var först när jag kom in och mötte Johan, de skadade soldaterna från FS17 och Johanne Hildebrand som jag kände mig som en del av verkligheten, åh, vad jag var tacksam över att få vara i gemenskap med dem. Försvarsminister Tolgfors kom sist inrusande från sorgeceremonierna, gick direkt bort till alla FS17soldaterna, hälsade varmt igenkännande på dem med deras förnamn och sen på mig och Johan innan han gled ner i pinnstolen. Han gjorde gott intryck, mycket gott.
Och jag måste bara nämna den unge politikern från V, hans agenda var naturligtvis helt motsatt, men vilken kille! Så genomsympatisk, charmerande, insiktsfull och klok, vilket bevisar att man visst kan ha olika åsikter utan att slå varandra i huvudet.
Ekdahl var proffsig dirigent, han visste vart han ville med orkestern.
Jag hade så gärna hunnit berätta om Henriks känslor för sitt team av handplockade soldater, som han växer tillsammans med i riskfyllda utmaningar. Och om mitt sätt att fokusera på annat genom denna bloggen och all otrolig värme, gemanskap och goa vänner som den givit mig.
Men nu skriver jag det istället.
Jag såg på två mycket bra program igårkväll. "Korrespondenterna" och "Kvällsöppet". Ekdahl är skicklig och lät aldrig debatten gå överstyr med ordbajseri och fula påhopp. Och publiken (inte minst du) var bra människor som förde fram sin åsikt mycket sakligt och bra! Johan Fölstad, har jag för mej, var chef 2002 när min Magnus var i Kosovo. Han var också lugn, sansad och förklarade på ett humant sätt varför Isaf är i Afghanistan.
SvaraRaderaBirro, (Göteborgare, precis som jag), satte verkligen ord på vad en "vanlig" människa som inte har någon anhörig, eller anknytning där, känner. Och sist Johanne Hildebrand, är en kvinna som vet vad hon talar om.
Du fick fram vad vi mammor känner, vi biter ihop, vi förlikar oss och accepterar våra barns val! Vi känner stolthet och tycker att dom är modiga, vilket dom ju är!
Tack Carina!
Hälsar B-M
Håller precis med vad Britt-Marie säger!
SvaraRaderaDet brukar annars vara ett himla "kackel", men det var det inte i går. Jag tror att alla som deltog insåg allvaret...två svenska soldater, killar med föräldrar, flickvänner och massa kamrater har kommit hem i kistor. Det ingav respekt, tror jag. Och respekt skall dom ha allihop.
Fick också ett ansikte på dig. Jag tycker faktiskt vi är lite lika...:-)
Kraam på dig Carina!!/ Gittan
Jag såg också Kvällsöppet igår och jag tycker att du Carina på ett mycket bra sätt fick fram hur det känns för oss som har våra söner i Mazar. För min del i FS17, men känslan man hade när rapporterna från överfallen i somras nådde hit finns fortfarande, med nästan oförminskad styrka. Jag känner för er som är där nu, och sörjer med Johans och Gunnars anhöriga.
SvaraRaderaVarma kramar
Rosie
Tack!
SvaraRaderaDu är en mycket klok mamma till en soldat.
Jag önskar att fler kunde känna den stolthet över vad vi soldater gör, för andra.
Jag önskar också att fler inser att det inte är Försvarsmakten som beslutar sig för att åka till t.ex Afghanistan utan vår Riksdag och Regering.
/Också Fredssoldat