det ska FAN va sjuk i Sverige idag. Öppet brev till politiker, läkare och försäkringskassan

I början av november fick jag det där som alla talade om, hotade om och haussade om, svininfluensan.
Och visst var jag riktigt sjuk, men det var bara att värka ut feber och smärta, återhämta krafter och bli frisk igen. Inte märkvärdigare än så.
Man ska aldrig stiga upp för tidigt efter influensa, tack, jag vet.
Men nu gjorde jag det.
Så när jag provflög small det till ordentligt, jag kom hem som ett kraftlöst vrak med pajade öron.
Då började helvetescirkusen, det är ordet som bäst beskriver min helvetiska och ihärdiga kamp för att bli frisk och arbetsför igen.
OBS - Det jag kommer att berätta här och nu är inte jämförbart med alla allvarligt sjukas kamp i dagens Sverige. Men en aning om hur en helt ordinär åkomma kan orsaka nästan fyra månaders tuff kamp i ett genomtrögt samhälle där patienten måste stånga sin panna sönder för att läkare, politiker och försäkringskassan inte går hand i hand.

Första besöket var hos husläkaren som tittade i öronen och skrev ut kortison-nässpray.
Min sjukskrivningsvecka närmade sig sjunde dagen, så tillbaka till husläkaren som nu skrev ut ett sjukintyg på en ny vecka.
När jag insåg att inte heller denna vecka skulle räcka för att bli frisk så tog jag mig till närakuten. Doktorn skrev ut en tub cortisonkräm att spruta in i öronen.
Vilket inte hjälpte.
Så nu var det bråttom innan sjukperioden gick ut.
Sex timmars väntan på öronspecialisten på Karolinska, en titt i öronen på 5 minuter.
-Du har vätska bakom trumhinnan, det kommer att ta tid. Ordination: Tålamod.
Nu var vi framme i mitten på januari och nytt besök hos husläkaren för ytterligare sjukskrivning, hon kom äntligen på att det måste tas en bakterieodling.
Dan efter kom ett efterlängtat samtal, jag hade moraxellabakterier, och nu, puh kunde jag få antibiotika och äntligen bli frisk!
Trodde jag.
Efter fem dagars medicinering ringde jag och sa att antibiotikan inte verkade hjälpa, behövde jag möjligen en till kur eller kanske annan antibiotika.
Nädå.
Nu tog jag kontakt med min flygläkare och eftersom jag inte kunde tryckutjämna blev det flygförbud. Ny sjukskrivning.
Efter 14 dagar tillbaka för ny sjukskrivning. Det hade nu passerat dryga två månader och min spränghuvudvärk, min hosta, min tinnitus och mina stängda öron plågade mig lika mycket som dag ett.
-Kan det inte vara så att jag behöver ny eller annan antibiotika?
Doktorn:Nä du har ju fått multiantibiotika, den nyper till mot bakterien. Det du har kvar nu är sviterna av infektionen, och det kan ta jättelång tid.
Under tiden prövade jag ALLT, kokande vademecum-inandning, vitlöksklyftor i öronen, bivaxljus som jag eldade på instoppade i öronen, you name it.
Tredje besöket hos flygläkaren för ny sjukskrivning.
Nä ingen förbättring.
- Men ska jag inte ha mer antibiotika, såhär lång tid kan det ju bara inte ta.
Doktorn: Nädå, det här bara kräver tålamod.
Tre dagar efter senaste besöket masade jag mig instinktivt och envetet till husläkaren igen. Hon har slutat där. En ny, nu en gammal vresig bitch-snipa, så jag var tvungen att ta på mig kommandotonen.
-Gör bara två saker: en odling i halsen och en i näsan! Punkt.
Nu var jag inte någon najs patient längre.
Den 15 på morgonen gjordes odlingarna.
Ingen ringde om svaret som lovat, så idag den 18e ringde jag själv.
Jodå bakterier funna.
Ny antibiotika.
Efter 105 dagar, många-många telefonsamtal och åtta läkarbesök.
Under denna tid har försäkringskassan stressat mig och velat påskynda processen, liksom politikerna.
Liksom jag.
Det ska fan va sjuk i Sverige idag.