Under två månader har jag kämpat för att bli av med vätska bakom trumhinnan på ett öra och problem med bihålorna.
Det har varit ett hektiskt jobb. Och inte särskilt lyckosamt.
Men en dag i förra veckan beklagade jag mig för min ICAhandlare,
-"Kom här!" sa han och drog fram en hylla längst ner.
-"Det här är Vademecum, och nu ska du lyssna på mig.
Du talar med en man som haft ett helvete med sina bihålor i heeeeela sitt liv, så gå nu hem och koka en stor kastrull med vatten och häll i halva flaskan Vademecum, kom ihåg vattnet måste vara kokande, sen ska du ta en frottéhandduk över dig och andas i kastrullen. Ja,ja, ja det kommer arr svida för jävligt i ögonen men det får du ta. Och sen bara drar du inandningar djupt in i näsan med stängd mun så länge du står ut. Ända upp i hjärnan ska det. Gör bara precis som jag säger annars kanske det går för dig som för mig."
Hur gick det för dig frågade jag lite halvängsligt.
-"Jo, du de fick gå in genom näsan och krossa bihålorna. Och DET vill du inte va med om! Ingen bedövning, bara stå upp och höra krss- krss - krss- krrs, soooooom det krasade! När jag trodde att jag inte skulle stå ut längre så släppte det, och allt det gamla lagrade snoret skulle ut genom munnen. Men fy fan, det smakade förstås kloak eftersom det suttit fast så länge, så jag spydde rakt ut på golvet."
Jag kände mig helt svimfärdig och frågade när det här hade hänt, gör man sånt här fortfarande.
-Nä, nä, nä, det här måste ha varit........nån gång.......ja, kanske..... vänta nu.... jag gjorde lumpen -71, så det var då nån gång, -71 eller -72.
Nä. nä sånt gör man inte nu för tiden."
Jag tackade för vademecumet och vinglade ut på gelé-ben, lite kallsvettig men definitivt lugnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar