Ett stort jubel när den långe vackre Henki kom glad och leende ut efter att ha passerat tullen på terminal 5 Arlanda. Snabb kram på de glada soldaterna Rasmus, Jesper och Stefan.
Sen hemkörning, mammas godsaker till kylskåpet, kolla allt OK i hemmet, sen hämta försändelser på sos-kiosken och hejdå för det var bråttom, bråttom till Katta.
Sen.
Pyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyys.
Mamman, den vanligvis supertappra duracellkaninen, började gäspa, gäspa och gäspa och kunde bara inte sluta.
Tog en siesta - sov i fyra (!) timmar.
Kroppen inser att Henrik är hemma, den behöver inte vara på red high alert längre.
Hade ingen aning om att jag varit så på tårna i två månader, Henrik är hemma igen, han är hel och lycklig.
Gonatt allihopa, nu ska mamman sova som aldrig förr.
Om en vecka åker Henrik tillbaka.
Va rooligt!! Rasmus sa att han fått träffa dig! Du var före mig alltså! Flickvännen hämtade honom i Visby. Jag hoppas på i morgon.
SvaraRaderaJag skrev just på facebook..." nu får jag äntligen lugn, i hela 9 dagar, från talibankrypens oroande". Känner också att bara kolla lite på TV och sedan bara få sova ut. Utan oro, för den finns ju där, någonstans, hela tiden.
Kraamar / Gittan